20. aug, 2021

Är inte värd mycket.

Att komma till insikt om sig själv är jobbigt. Det blev ett djävla fiasko. Naturligtvis berodde det på att jag gick ifrån Maud och levde på distans tillsammans med Sirkka. Det innebar naturligtvis att distansen till mina barn och barnbarn blev inte längre naturlig. Blev bara en pengabörs som skickade en slant då och då - samtidig med Maud.

Att Sirkka inte var välkommen på förekommande släktträffar, det märktes tydligt vilket s.a.s. permanentade distansen.  Farfar-rollen tog Conny hand om i Kalmar. Jag blev gubben som barnen (Sofia) tacka för pengarna som Maud förmedlade 2 ggr om året. Sirkka dog plötsligt av en stress-hjärt-infarkt skapad av hennes dotter o måg. Det var något käbbel om pengar och om vem som sagt vad till vem i deras inbördes relationer, där Sirkkas Ex var en part.  Så plötsligt satt jag där. 

Aldrig har något av barnbarnen tagit kontakt med mig om något. Det är kanske naturligt men visst är det tomt numera. För att veta vad som händer och sker skall man nuförtiden kolla varandras Facebook konto. Det mesta man ser där är matbord och och fyllda tallrikar. Resebilder berättar ju att nu är någon där och där. Men att man planerat resan berättas till. I synnerhet lyfts inte någon telefonlur i Kalmar där någon ger en hint om vad som är på gång.

Jag är så förbannat trött på allting - orkar inte ens  bry mig längre. Det är nog bara Tina som håller mig vid liv och i ärlighetens namn är det Maud som ringer ofta. När min bror Seppo dog blev det tyst i telefon. Men Hasse Skogster är en källa som ger mig energi.