12. mar, 2018

Övergiven av sina närmaste dog Sirkka i gränslös förtvivlan.

IN MEMORIAN

Sirkka, jag vet inte vart du gick
- hoppas bara att stilla ro du fick.
Ditt sista levnadsår blev du rånad
 - på din lilla familj - helt utplånad.
Förflugna ord borde inte ha sagts
- andra inte på vågskål lagts.
All skuld blev din - ett ok du tvingades bära
- ty helt utan skuld var ju dina nära, "kära".
Din förtvivlan blev så smärtsam
- utan familjens kärlek, alldeles ensam.
För varje månad blev plågan värre
- glimtar av ljus, av hopp allt färre.
Mina ord räckte inte till i din kamp - den sista
-  sveket, sorgen fick ditt hjärta att brista.
Ensam i livets sista minut
- kom den smärtsamma döden till slut.

TAPANI