25. okt, 2017

Det kanske kan bero på min introverta sida som innebar att jag inför min 80 års dag valde att inte vara hemma i min sunkiga bostad. Att bjuda in eventuella gäster och fixa med kaffekalas kände jag inte för. Presenter är inte det en 80 årig gubbe behöver, men OK, de två presentkort på vardera 100 kr till ICA var ju vettiga, där handlar ofta. 

Som sagt jag s.a.s. flydde fältet och hyrde in mig på ett litet hotell någonstans. Undersökte området med diverse rundturer. Hittade något café eller matställe för enkel luch. På hotellet ingick sedan en enkel kvällsmåltid i priset - helt tillräckligt. 

På själva födelsedagen tog jag det lungt,  kollade FB och epost. En handfull personer ringde och grattade, några gjorde det via FB. Dottern skickade ett stort hjärta med GRATTIS PAPPA. Ler stortHon visste att inte skulle vara hemma. Hon hade tidigare kommit överens med mig om att bjuda på en familjemiddag hemma hos sig någon dag in i november. Jag åt min frukost på hotellet och gjorde sedan ett par inköp på ett varuhus. På kvällen gick jag in till centrum och strosade runt lite i de mest centrala kvarteren. Hittade en trevlig liten restaurang där jag fick ett bord och åt en god måltid. 

Jag skall ärligt säga att jag var nyfiken på om sonen gratulerat mig. En liten hälsning ungefär som dottern hade jag förväntat mig. Men den uteblev. Det sårar mig faktiskt. LedsenSonhustrun har aldrig aktivt kontaktat mig under alla de år som hon s.a.s. ingått i familjen. Mobilen är annars som klistrad i handen på henne. Det finns också en bakomliggande process, som förklarar en del av vad som sker och inte sker.

När paret Pekka och Camilla Rossi bodde i en större villa, hände det att Maud och jag firade jul eller andra högtider tillsammans med dem. Det var egentligen inte några bekymmer att ordna sovplats. Men så för två år sedan köpte P o C ett nybyggt hus, som naturligtvis var mindre och med mera öppen planlösning. Det tidigare huset krävde allt mera kostsamma underhåll och det var inte billigt att värma upp. Självklart var bostadsbytet en stor fördel för familjen. Men så får jag höra att Camilla uttryckt sig "Nu behöver vi inte ta emot gäster längre". Det kände som ett slag i ansiktet. Och mycket riktigt, när Maud själv åkte till Kalmar för att hälsa på familjen, fick hon bo på hotell. En annan gång erbjöds hon plats i övernattningsrum på Pekkas firma. 

Det är ju självklart så att man inte kan ha rum stående i väntan på gäster, men om det finns hjärterrum finns det stjärterum. En tillfällig liten vrå kan man alltid ordna. Maud har vid ett antal tillfällen tagit emot hela Kalmarfamiljen fyra personer i sin lilla 2:a på 56 kvm, medan hon inte kan få en sovplats i det 100 kvm större bostaden i Kalmar. Maud har heller inte tvekat att ta emot Sofia och hennes käresta i en hel vecka.

Jag har inte blivit inbjuden till att se Pekkas och Camillas nya hus. Jag förstår att det nog känns konstigt för dem att bjuda hem mig att se huset och samtidig be mig bo på hotell. 

 

 

7. aug, 2017

Det finns en stor grupp människor som jag tycker är avskyvärda. Det är alla de som flyttar utomlands för att slippa skatt och samhällsansvar i Sverige, och inte minst smita från skulder. Jag känner sådana som plötsligt får bråttom att sälja av lägenheter, fastigheter och gårdar. Byter bostadsadress under en kortare övergångstid för att i hemlighet avsluta alla kontakter, avtal och åtaganden samt har placerat sina tillgångar på svåråtkomliga konton.

Plötsligt finns man inte längre i Sverige. Det skitlandet vill man inte bo i. I Sverige har man fått utbildning, jobb och möjligheter samt inte minst kunnat skapa sig en hygglig förmögenhet. I Sverige finns anhöriga som man egentligen bara önskar de egentligen bara borde vara döda. Livet består numera av att försöka slå ihjäl tråkiga dagar i umgänge med likasinnade svenskar, där man jämför sina bilar, hundar, klockor, väskor mm med en glas vin som klistrat i handen.

Men så kommer den 6 juni - då lägger man ut en bild på svenska flaggan på sin FB. Och hänger ut den på balkongen eller på villafasaden. Varför?