Analyser o reflektioner

12. nov, 2015

Några tankar och kommentarer om delar av en artikel den 6 november i Aftonbladet av tidningens leading lady Lena Mellin. Hela artikel finns nedan markerad länk.


Sverige har fått det bästa betyg ett land kan få. Massor med människor vill flytta hit, skapa sig ett liv och uppfostra sina barn här.

Det finns problem med den strida strömmen av flyktingar, inte tu tal om saken. Under de senaste sju dagarna har 9 258 sökt asyl i Sverige varav 2 164 är ensamkommande flyktingbarn. Bara i onsdags anlände nära 1 700 personer.

Det finns inga länder av Sveriges storlek som förmår att hantera en sådan anstormning smärtfritt.

Men låt oss för ett ögonblick vända blicken bort från problemen. Vi i Sverige har all anledning att vara stolta. Vi är inte bara ett av världens friskaste, rikaste och jämlikaste länder. Vi bor dessutom i ett land som många vill flytta till. Härligt.

Tiotusentals människor kommer till vårt land vartenda år för att de vill bo här, skapa sig ett liv och se sina barn växa upp här. Hur många andra länder har den attraktionskraften? Inte många.


 KommentarVända blicken bort från problemen. Jo, det känner vi till att Aftonbladet gjort länge. De senaste åren har Aftonbladets medarbetare tagit på sig skygglappar och solglasögon. Jag tror t.o.m. att Lena Mellin tagit på sig hörselskydd, för att kunna bli kvar i sina drömmar om landet Utopia som hon tror Sverige blivit. Och visst måste Lena minimera de problem som finns och räkna i tiotusentals människor, när det bara under 2014 och 2015 kommer att bli minst 250 000 räknade människor – det är enklare att förklara antalet i en större matematisk enhet – en kvarts miljon människor. Med största sannolikhet finns det uppåt 100 000 till, som varken är registrerade eller har sökt asyl i landet. Det betyder att redan idag den 11 november finns det mer än 300 000 flyktingar.

Hur man har mage att vända bort blicken från problemen, som detta innebär, såväl för de asylsökande, migrationsverket, finansdepartementet som för kommunerna; ja, det är så urbota världsfrånvänt att människan borde låsas in.   

Det där med att massor med människor vill flytta hit och uppfostra sina barn här kan man inte säga något om. Det är kanske möjligt, men verkligheten är klart annorlunda. Massor med människor skickar sina barn till Sverige – utan vårdnadshavare – för att uppfostras i olika slags kollektiva barnhem av okvalificerad personal eller av lärare i skolan samt av gode män, som skall vara något slags föräldrasubstitut. Dessa ensamkommande flyktingbarn är till 70-75 % pojkar i tonåren, och en hel del av dem är barn trots att de kommit över 18 årsgränsen med råge. Och nog är det så att lämna över kostnadsansvaret för sina tonårspojkar till Sveriges skattebetalare kan man ju ha råd med.


 Invandring större än utvandring – sedan 1930

Sedan 2010 har 561 138 personer invandrat till Sverige. De som inte längre ville bo här är inte ens hälften så många. Utvandrarna räknas under samma period till 253 731 personer. I båda fallen är svenska medborgare den största gruppen. Fantastiskt.


Kommentar: En rejäl mängd av de 250 000 utvandrarna är helt visst sådana som lyckas att placera stora delar av sina tillgångar utanför Sveriges gränser. Skatteflyktingar kallas de visst. Många är pensionärer som inte vill konsumera något i Sverige på grund av levnadsomkostnaderna, som känns allt för höga. Och andra hittar givetvis bättre jobb i andra länder. Att förhållandevis många utvandrare dessutom är kvinnor kan inte enbart vara positivt, men Lena Mellin tycker att detta är Fantastiskt.


 Men det har inte alltid varit så. För inte alltför länge sedan var Sverige ett fattigt, illa utbildat land som många ville lämna av exakt samma skäl som många söker sig hit för i dag. För att skaffa sig ett bättre liv. Enligt Statistiska centralbyrån var utvandringen större än invandringen från 1875 (äldre siffror finns inte) till och med 1930.


 Kommentar: Visst var det fattigt. Det var riktigt eländigt på 1850-1860 talen med verklig hungersnöd i stora delar av landet. Det finns statistik tidigare än 1875. Föregångaren till SCB hette Tabellverket, bildat 1856, redovisade att under åren 1851-1856 utvandrade 11 148 personer till Amerika (= en veckas invandring till Sverige). Men det var först på 1880-talet som utvandringen tog riktig fart. Bostadsbrist, trångboddhet, låga löner och höga hyror Utvandringens orsaker sammanfattas i dessa punkter: fattigdom, religiös förföljelse, bristande framtidstro, politisk ofrihet, äventyrslystnad och "guldfeber".  Fördjupning i orsakerna till emigrationen fram till 1907 finns här.

Båtarnas passagerarlistor var kanske inte alltid kompletta och nog fanns det personer, som var vårdslösa med sanningen om sin identitet även då. Färden över var i början inte särskilt säker. Smittspridning ombord kunde vara ödesdiger, en och annan kunde spolas överbord vid hård sjö. Väl framme kunde ingen bara fritt passera gränsen – registrering var obligatorisk. Man skulle kunna ha åtminstone någon rimlig koll på hur många som kom och vilka de var; en avgjort stor fördel för dåtidens myndigheter och nutidens släktforskare.  

Immigranterna fick verkligen kämpa för sin överlevnad. Detta har Vilhelm Moberg, efter flera års forskning, ingående beskrivit i sin Utvandrarserie. Den amerikanska ursprungsbefolkningen kämpade för sin överlevnad men förlorade och internerades till små reservat. Den europeiska emigrationen till USA ökade i omfattning efter det amerikanska inbördeskriget (1861-1865). Gratis mark utlovades då till alla som var beredda att bosätta sig i det glesbefolkade amerikanska inlandet. Amerika kom under flera decennier vara i stark utveckling och kolonisation. Överallt behövdes arbetskraft till det snabbt växande samhället. Det blev lönande för många och pengar skickades hem till släkten i så stor omfattning att den t.o.m. positivt påverkade Sveriges ekonomi.

Utvandringen blev till slut ett stort samhällsproblem i Sverige, och inte dämpades förrän första världskriget i kombination med invandringsrestriktioner i USA.  I Sverige skedde också förändringar genom reformer inom demokrati, skola och socialförsäkringar byggdes ett samhälle, som bromsade den stora utvandringen av svenskar till främst Amerika.

Härmed konstateras att man inte kan dra några paralleller mellan svensk utvandring för 100-180 år sedan och nutidens invandring till Sverige.

När svenskarna blev invandrare, i vilket land de än må vara, då fanns det inte en hel nation, som med skattemedel ordnade med tolkar, resor, fritt vivre, förutom fickpengar och fria vinterkläder, fri tand- och sjukvård, fri språk- och yrkesutbildning – allt från första dagen och i åratal framöver. Utan några som helst krav på motprestationer som t.ex. att uppge sin verkliga ålder och identitet.

Det är … i mig inte klokt vad Lena Melin är blind och lomhörd och dessutom fruktansvärt dåligt påläst. 

 

 

6. nov, 2015

Floden av flyktingar kommer inte att dämpas de närmsta dagarna. Tvärtom verkar vi i november kunna nå "all time high" pr dag, vecka o månad. Det finns inte "tak över huvudet" längre - och det är det största problemet fortfarande. Sverige kan inte längre garantera boenden till alla flyktingar som kommer, säger migrationsminister Morgan Johansson vid en pressträff. Enligt Morgan Johansson får asylsökande som möts av ett besked om att det inte finns boenden själva avgöra om de vill komma till Sverige eller inte. Den som vågade uttala sig på det sättet i september hade av Aftonbladet stämplats som främlingsfientlig rasist.

Bostadsbristen har varit känd minst ett år tillbaka - och egentligen mycket längre. Hittills har Migrationsverket klarat sig med att privata entreprenörer ställt upp med boenden, visserligen med lite för höga hyror, men den kostnaden får vi ju ta, om vi skall vara en humanitär stormakt. Men nu klarar inte ens de privata entreprenörerna av att hänga med i takten, trots att Migrationsverket och myndigheterna minskar på kraven på kvaliteten i boendena. Biståndskassan är ju rätt så stor och flyttar vi över lite pengar därifrån, så drabbar det ju bara fattiga i tredje världen. Och låneräntorna är "all time low" så att rulla över kostnaderna på framtidens skattebetalare känns ju inte nu. Sverige är ett rikt land.

Förhoppningarna står till att ansvarige bostadsministern Mehmet Kaplan förverkligar regeringens bostadsbyggnadsprogram. Han är på väg: första insatsen med modulhus blev klar i oktober. Då blev en handfull modulhus färdiga för inflyttning i Ankarsrum i Västerviks kommun. Ett 50-tal invandrare fick fint boende och stärkte upp kommunens skatteunderlag. Heja, Mehmet! Byggindustrin är förstås lite skeptisk och säger:  "De politiskt satta målen för bostadsbyggandet de närmaste åren ser ut att bli svåra att nå. Regeringen uttalade vid sitt tillträde hösten 2014 att det skulle byggas 250 000 nya bostäder till år 2020. Det betyder i genomsnitt 50 000 nya bostäder varje år fr.o.m. 2015. Enligt vår prognos kommer vi inte upp till den nivån vare sig i år eller 2016."

Hyresgästföreningens senaste rapport säger att 142 000 unga vuxna bor ofrivilligt hemma hos sina föräldrar. 353 000 unga vuxna skulle vilja ha en egen bostad – men saknar det i dag. Nu är det kanske inte möjligt att basera ett byggnadsplaner på önskemål, men likafullt talar hyresgästföreningens rapport om att det i dagsläget saknas minst 200 000  små hyreslägenheter. 

För Mehmet Kaplan och regeringen måste det vara ytterst besvärande att Boverket konstaterade i sin rapport 2015:18 att bostadsbyggandet är kraftig eftersatt och att: det totala byggbehovet fram till 2020 är 426 000 nya bostäder eller 71 000 per år i genomsnitt. … Det handlar således om byggvolymer som inte varit aktuella i Sverige sedan miljonprogrammets dagar. … Det motsvarar mer än ett nytt Linköping varje år - sex år i rad.

Det skall medges att Kaplan fått en svår uppgift. "– När befolkningen ökar snabbare än vad tidigare prognoser visat så kan vi hamna i en akut bristsituation när det gäller bostäder. Vi räknar med att det behövs 50 000 bostäder per 100 000 som kommer", säger Bo Söderberg, analyschef på Boverket. En intressant och enkel tumregel som t.o.m. regeringen skulle kunna lära sig. För varannan invandrare behövs en bostad.

Byggindustrins slutkommentar är tydlig och oroande
"Tyvärr finns det en del hot mot att denna utveckling kommer att fortgå. Regeringens politik med minskat ROT-avdrag och höjda arbetsgivaravgifter för unga kommer att slå hårt mot små byggföretag ute i glesbygden. Om Sverige ska få Europas lägsta arbetslöshet kommer byggindustrin att vara en av nyckelbranscherna för att nå detta mål. Det blir därför viktig att föra en politik som stimulerar nyanställningar snarare än uppsägningar." 

En sammanfattning: Boverket konstaterade att det behövs 71 000 bostäder varje år fram till 2020, med viss hänsyn till invandring enl 2014 års nivå. Regeringen tyckte och tycker att det räcker med 50 000 bostäder varje år, utan beaktande av invandringen. Byggindustrin konstaterar att man inte kommer upp till mer än maximalt 48 000 bostäder årligen och har då inte prognostiserat invandringens omfattning. Riksrevisionsverket har konstaterat att det som byggs knappast svarar mot arbetsmarknadens lokalisering, att antalet hyresrätter är för litet och den betalningsförmåga som de bostadsbehövande har är för svag. En matematisk brist på 20-25 000 bostäder varje år Och då har vi inte tagit hänsyn till flyktinginvandringens kommande behov. 

Tak över huvudet måste nog sökas i gamla tomma industribyggnader, ridhus och liknande samt byggas tältläger på de gamla militära övningsområdena landet runt. För kommunerna handlar det om att snabbt som ögat utnyttja fria områden och dra dit vatten och avlopp, så att containerbyar och barackläger kan byggas.

I tältlägren får man kanske  nöja sig med en grop i marken med en stång över att sitta på. 

 

4. nov, 2015

Papperslösa – I ett par TV-reportage har jag observerat att flyktingar berättat att de inte lämnar uppgift om sin identitet. I Ungern vägrade de lämna fingeravtryck. På Lesbos har de inte kvar passen, som försvann med packningen i vågorna - ett par hade svårt att dölja sina leende när de berättade. I Österrike, Tyskland, Danmark, vägrar man registrera sig för man vill till Sverige. Väl i Sverige registrerar man sig inte heller, för man vill till Finland eller Norge.

Det är ett känt faktum att av alla flyktingar som dagligen kommer till Sverige väljer inte alla att söka asyl. Migrationsverkets dagliga statistik gäller bara asylsökande. Ingen har den blekaste aning om hur många som dessutom har klivit av tåget eller båten och är någon slags asylturister. Det kan vara sådana som känner sig för om var det kan passa bäst att vara, Sverige, Finland, Norge eller Tyskland ? En annan aspekt på asylturism kan vara att man söker asyl i det ena landet efter det andra. Är man papperslös och det fullt möjlugt att uppge olika identiteter i olika länder.

De papperslösa hittar till eller hittas av olika grupperingar i samhället. Merit Wager visar i en artikel hur papperslösa tas om hand av personer som bedriver någon slags med Migrationsverket parallell otillåten verksamhet som får ekonomiskt samhällsstöd (skattemedel) och dessutom har personligt stöd av en minister.

Detta att pass eller andra ID-handlingar försvinner är en utbredd företeelse. Det är egentligen ett fenomen. Jag tror att de flesta människor som ger sig ut på resa har pengar och pass/ID i ”tryggt förvar” någonstans på kroppen, just av den anledningen att bagage och packningar kan lätt försvinna. För många flyktingar försvinner passet men pengarna tycks finnas kvar.

Fenomenet med försvunna papper och fusk med identifikation mm har varit känt under stor del av 1990-talet.  I ett projekt, som kom att få namnet ARGUS, och som startade 1998 och finansierades av Finansdepartementet, gick en projektgrupp inom Migrationsverket mycket seriöst och metodiskt igenom fel, brister och fusk med olika identiteter, i asylhandläggningen, anhöriganslutning, medborgarskapsärenden mm. Projektgruppens slutrapport benämnd PROJEKT ARGUS, Migrationsverket 2000-12-31 blev sänt till Finansdepartementet, Lars-Olof Mikaelsson och Utrikesdepartementet. Av någon anledning finns den inte tillgänglig på Migrationsverkets hemsida. Men det blev också förvånansvärt tyst om den rapporten - den blev antagligen en alldeles för het potatis att ta i.

Man kan tycka att den gamla rapporten - är just bara gammal, men jag är övertygad om att den trots sina 15 år. Den har knappast förlorat sin aktualitet och är därför värd att läsa och inse att det kanske inte var bättre förr, men det är värre nu. 

27. okt, 2015

👍 BOSTADSPOLITISK HÄRDSMÄLTA

Redan idag råder en närmast kaosartad situation på flera håll i landet. Bristen på boendeplatser för såväl ensamkommande ungdomar som flyktingar/asylsökande, är akut och hårt pressade socialtjänster letar placeringar i andra kommuner för att slussa iväg de anvisade barnen. Samtidigt som arbetsförmedlingarna uppdragits att ordna med bostad till arbetssökande i orter.

Boverket (Rapport 2015:18) rapporterade om kraftig eftersatt bostadsbyggande och konstaterade att: det totala byggbehovet fram till 2020 är 426 000 nya bostäder eller 71 000 per år i genomsnitt.Det handlar således om byggvolymer som inte varit aktuella i Sverige sedan miljonprogrammets dagar.Det motsvarar mer än ett nytt Linköping varje år - sex år i rad.

Boverket (Rapport 2015:10) Bostadsbehovet till följd av ökat asylmottagande:

 För 2015 fastställdes behovet av kommunplatser för nyanlända till 23 100. För närvarande har länsstyrelserna tecknat överenskommelser med kommunerna om 8 900 anvisningsbara platser. För 2015 bedömer länsstyrelserna att antalet anvisningsbara platser kommer att uppgå till cirka 11 700 av behovet på 23 100 platser. Sannolikt kommer behovet av kommunplatser att vara dubbelt så högt som vad kommunerna förväntas kunna erbjuda 2015. Med utgångspunkt i Migrationsverkets prognos kan följande slutsatser dras:

  • · Det uppskattade totala bostadsbehovet för nya personer som beviljats uppehållstillstånd pga. olika skäl (inklusive inresta anhöriga) uppgår till ca 38 500 bostäder om året under 2015 och 2016 om hushållstorleken för de nyanlända är samma som för befolkningen i övrigt.
  • · För dem som beviljas uppehållstillstånd och som förväntas bli kvar i Migrations-verkets anläggningsboenden vid slutet av 2016 kommer det att behövas ca 14 100 bostäder fram till slutet av 2016.
  • · Kravet på Arbetsförmedlingen och länsstyrelserna att ordna fram bostäder kan vara lägre än de 14 100 bostäderna som nämns i föregående punkt, eftersom några av dem som beviljas uppehållstillstånd inte kommer att anmäla behov av anvisad bosättning.

Bostadsbehovet för flyktingar ligger på historiskt höga nivåer. Enligt Migrations-verkets prognoser kommer antalet beviljade uppehållstillstånd till asylsökande att uppgå till drygt 80 000 om året mellan 2015 och 2018. Det kan jämföras med åren 2008–2014, då knappt 27 000 asylsökande om året beviljades uppehållstillstånd.

Migrationsverket skriver på sin hemsida i feb 2015: De senaste åren har Migrationsverket tvingats hyra tillfälliga asylboenden eftersom myndighetens ordinarie lägenhetsboenden runt om i landet inte kunnat täcka behovet av platser. På grund av det ökade antalet asylsökande som söker skydd i Sverige kommer Migrationsverket behöva ytterligare cirka 15 000 boendeplatser under 2015.

I en konjunkturrapport från Sveriges Byggindustrier 10 juni 2015 säger man om bostadsbyggandet följande: Sammantaget räknar vi med att det påbörjas 44 500 lägenheter i år och 42 500 nästa år.

Regeringen står kvar vid sitt bostadspolitiska mål: När Stefan Löfvén påbörjade sin regeringsförklaring kom bostadspolitiken tidigt i listan. För att möta bostadsbristen ska en bostadsmiljard tillföras kommunerna, förbättrad kreditgivning och miljonprogram ska moderniseras på ett ekologiskt och hållbart sätt och 250 000 nya bostäder till år 2020. 

Riksrevisionen (RiR 2015:17)  Statens insatser för nyanländas etablering är inte tillräckligt effektiva. Etableringen på arbetsmarknaden tar för lång tid och skulle sannolikt gå snabbare om fler nyanlända bosatte sig i tillväxtkommunerna. Storstadskommuner tar relativt sett emot allt färre nyanlända, trots att det är där sysselsättningen ökar mest. En starkt begränsande faktor är bristen på bostäder.

Det finns såväl ett långsiktigt som ett kortsiktigt perspektiv beträffande bostadsförsörjning.

Det korta perspektivet åren 2015/2016: För att tillgodose behovet av bostäder/lägenheter bör det enligt Boverket färdigställas minst 142 000 lägenheter. Regering kan ju inte vara sin egen byggmästare, utan måste givetvis förlita sig till byggindustrin, som räknar med att bygga 87 000 lägenheter i flerbostadshus och småhus. Regeringens ambition ligger i paritet med byggindustrins. En ackumulerad brist på 55 000 lägenheter kan alltså förväntas inför 2017.  

Möjligen kan bostadsminister Kaplans plan att stimulera byggandet med statliga subventioner med 3,2 miljarder kronor årligen påverka slutresulatet. Stimulansen – som finansieras genom att ROT-avdraget sänks från 50% till 30% – beräknas ge 15 000 nya hyresbostäder per år utöver de 250 000 bostäder som ska byggas fram till och med 2020. Det bör vara enklare flexibla bostäder i modulhus, som ger nyanlända, studenter och unga möjlighet till överkomliga boendekostnader. 

Regeringen har även riktvärden på hur hög hyran får vara enligt förslaget. En lägenhet på 35 kvadratmeter ska ha en hyra på 4 229 kronor i Stockholm, 3 937 i Göteborg och Malmö samt 3 791 kronor i övriga landet. Det föreslagna investeringsstödet är en del av regeringens bostadspaket som aviserades i våras. Där ingår även avsättningar på ytterligare 3,5 miljarder kronor till stöd till kommunerna för ökat bostadsbyggande, energieffektivisering av miljonprogrammet, stadsmiljöavtal samt stöd till byggande av äldrebostäder. Paketet har förhandlats med Vänsterpartiet.

Investeringsstödet är en av flera bostadspolitiska åtgärder som regeringen föreslagit för att uppnå målet om minst 250 000 bostäder till 2020.

Och då förutsätter regeringens målsättning att en rad regler och lagar förenklar och förkortar byggprocessen från markanvisning till nyckelfärdigt hus. Men knappast något av det arbetet har kommit igång. Boverket har bedömt att det inte är möjligt att genomföra regeländringar på den korta tid som står till buds för att lösa bostadsbehovet för de nyanlända som sitter fast i anläggningsboenden. Och en av Boverkets slutsatser (Rapport 2015:10) är: Det uppskattade totala bostadsbehovet för nya personer som beviljats uppehållstillstånd pga. olika skäl (inklusive inresta anhöriga) uppgår till ca 38 500 bostäder om året under 2015 och 2016 om hushållstorleken för de nyanlända är samma som för befolkningen i övrigt.

 Det långa perspektivet fram t.o.m. 2020: Regeringens bostadspolitiska mål om 250 000 bostäder till 2020 understiger Boverkets behovsprognos på 426 000 bostäder med 176 000, men i den prognosen finns inte inräknat den ackumulerade bristen på uppåt 50 000 lägenheter/bostäder från detta och nästa års byggnation. Att byggindustrin skulle kunna öka tempot till bygga 75-80 000 lägenheter årligen t.o.m. 2020 är svårt att tro säsrskilt som man inte tror på avsedd effekt av Kaplans subventioner.

Och man kan fråga sig om finansieringen kommer att accepteras av Allianspartierna. Att tulla på ROT-avdraget lär bli en ödesdiger tvistefråga. Och 2015 är redan ett förlorat år för Kapalans första 15 000 hyrestätter. Dessvärre är det också så att flera bedömmare anser att "modulhus skulle bli de säms­ta bostäderna till de högsta kostnaderna någonsin. Modulhusen är ett ekonomiskt, socialt och politiskt haveri." 

Morgan Johansson: Migrationsministern har uppenbara problem med att skaffa tak över huvudet på strömmen av asylsökande. Man är nu i det skedet att den ny lag om kommunal tvångsplacering av asylsökande måste tillämpas.

Mehmet Kaplan: Stads och bostadsministerns främsta insats inom det bostadspolitiska området har varit att föreslå byggande av 15 000 lägenheter i modulhus årligen 2015 och 2016. Några sådana är på gång i Västerviks kommun. Den 9 juli tecknade Migrationsverket avtal med det kommunala bostadsbolaget, Västerviks Bostads AB, om att hyra åtta lägenheter fördelade i fyra modulhus.  Flera kommuner planerar också att bygga just modulhus avsedda för flyktingboende. Men det är ju ett problem att det trots detta kommer att saknas boende för 13 000 flyktingar som fått uppehållstillstånd men som sitter fast i de mera spartanska asylboendena.

Och den flerdubblande ökningen av ensamkommande flyktingar (jag kan inte förmå mig att skriva barn) ställer nu Migrationsverket och kommunerna inför akuta svårigheter att hitta boenden till alla. Pressen klagar tillsammans med kommunerna över att privata entreprenörer tjänar miljoner på de boenden de hyr ut för ändamålet. För att undvika det måste antingen invandringen upphöra eller så får staten genom fortifikationsförvaltningen bygga barackläger i egen eller Migrationsverkets regi.  

Bilden ovan är från ett barackläger i Norrbotten (sept 1944) med finska flyktingbarn och deras mödrar från finska Lapplamd.  De levde i detta primitiva läger i 7-8 månader. Alla återvände sommaren 1945.  

Konsekvensen kan bara bli en fortsatt igenkorkad bostadssituation med allt vad det innebär med svart marknad med hyreskontrakt, ockerhyror, fortsatt arbetslöshet och trångboddhet. Som sannolikt kan utlösa social oro av varierad omfattning och svårighetsgrad.

Vi står inför en politisk och social härdsmälta. I vissa områden har härdsmältan redan börjat. Värst är situationen i Malmö, Trelleborg och kanske också Göteborg.

Svenska politiker har kapitulerat i bostadspolitiken: skriver DN och refererar några av doktoranden Anna Granath Hanssons uttalanden om den aktuella eller snarare obefinliga bostadspolitiken. 

Johan Westerholm skriver i sin blogg Ledarsidorna.se och en förestående social bomb som kommer att krevera innan nästa val. 

Bokrisen kräver akuta åtgärder Billy McCormac , Fastighetsägarna Stockholm, 

 

Den 10 sept. Nu har det gått 4 veckor sedan jag skrev min analys. Ingenting har egentligen skett mer än att svenska folket drabbats av någon slags hysterisk glädje över att ta kunna emot i princip obegränsat antal flyktingar. Migrationsverket letar bostäder, förminskar boytorna från 5 till 3 kvm/boende i förläggningarna. I den bortre änden är det fortfarande mycket svårt intill gränsen för omöjligt att få ut invandrarna till vanliga boenden när asylprocessen är avslutad. 

Ett tips Mehmet. Köp några tusen av IKEA-hus - klappat o klart i paket med monteringsanvisningar, skruvar och insexnycklar. Det finns säkert många skickliga montörer bland invandrarna som fixar sitt eget boenden ganska raskt.


 

I Aftonbladet den 11 sept. är Migrationsverkets chef mycket bekymrad över bristen på bostäder: "Redan nu står 10 000 personer i kö för att få komma vidare från Migrationsverkets boenden till en kommun. Vilket i sig gör att myndigheten nu tvingas köpa in platser från privata aktörer. – Vi har egna boenden för ungefär 30 000 personer, men de tog slut redan hösten 2012. Sedan dess har vi skaffat 250 000 till. Det är vandrarhem, campingar, konverterade sjukhus och liknande, så det är människor som tjänar pengar på det här."

Bostadssituationen har, sedan Anders Danielsson beskrev ovanstående situation, blivit mycket värre - på gränsen till desperat. Och uthyrarna gnuggar händer, statens pengakran står fullt öppen, det är bara att ösa in kosingen.


Den 21 sept. Mehmet Kaplan kunde inte ge något nytt svar under utfrågningen i Agenda idag. Det finns ingen lösning i sikte under denna mandatperiod. Med den trångboddhet och apati som "asylfärdiga" nu tvingas stanna kvar i är det bara en tidsfråga till att vi får se allvarliga oroligheter.


Den 27 okt. Det har gått två-tre månader sedan jag gjorde min analys, men egentligen har inget avgörande hänt på bostadsmarknaden. Migrationsverket och kommunerna jagar fortfarande frenetiskt efter bostäder. Tältläger var otänkbart för två månader sedan - nu planeras ett tältläger i Revingehed i Skåne med plats för 350-375 anvisningsboende. Tre eller fyra modulhus i Ankarsrum är klara för inflyttning, Kanske uppåt 25 personer får drägligt boende.

Länsstyrelserna fick regeringens uppdrag att inventera tomma lokaler. De har nu finkammat landets kommuner och kartlagt drygt 66 000 tillfälliga boendeplatser. Hur många av dessa som blir möjliga att bo i måste Migrationsverket undersöka den närmaste tiden. - Snart accepteras nästan vad som helst, var som helst.

I den takt flyktingarna nu strömmar in kommer den nya resursen i bästa fall räcka året ut. Och sedan? ? ? ?

Hela integrationen, arbetsmarknadspoltiken och tilltron till riksdag och regering står och faller med bostadspolitiken och för den ansvarar en man, Mehmet Kaplan, som definitivt saknar kompetens för det uppdrag han fått. "Enade de stå - söndrade de falla"

Tapani Rossi

24. okt, 2015

Styrkebesked för politiken! – skriver Henrik Sjöholm i Dagens Samhälle
Vilken politik? Vems politik? Jo mittfårans politik, där inga egna åsikter får finnas längre. Inget krypskytte här inte. Henrik Sjöholm kommenterar det såhär: "Att dessa partier nu kan stå på en gemensam presskonferens och tala med respekt för varandras ståndpunkter är kanske dagens viktigaste signal, oaktat om det finns en del oklarheter kvar i fredagens besked." 
AB kallar det Klassisk kohandel
Expressen säger: Regeringen och alliansen har missat ett historiskt tillfälle att skapa en hållbar flyktingpolitik. Istället 
fick vi en blocköverskridande uppvisning i inkompetens.
DN menar att Alliansen och regeringen: sänder nu en signal till omvärlden om att det svenska mottagningssystemet inte klarar mycket mer.
Den viktigaste signalen är att den svenska regeringen har flyttat från regeringskansliet till akuta möten med Mittfåran. Där avhandlas och beslutas om åtgärder och icke-åtgärder som reglerar arbetsmarknaden, näringslivet, finanserna, skolan, den kommunala osjälvständigheten och garnityr som ROT, RUT och RIT. Alla måste kompromissa så till den grad att de ursprungliga partierna i sextetten inte längre går att känna igen. Invandrarströmmen och migrationsproblemen har fått genomslag på ALLA tidigare politikområden och nu förvandlats till det enda.
Titta på sextettens ansiktsuttryck vid presskonferensen - inte är det lagspelarnas glädje över att ha vunnit - nej, de visar samma molokna uppsyn som när ett lag lämnar planen efter en oavgjord match, som innebar att man missade kvalet till mästerskapet. Respekten för varandras synpunkter återspeglas inte i sextettens ansikten. 

Foto: Expressen

Vad är det vi gjort.
Vi är tagna på sängen,
långt tidigare vi bort
följt avtalet i Schengen.