Analyser o reflektioner

4. jan, 2016

En helt ny stad växer fram

Under 2015 har 163 000 personer sökt asyl i Sverige. Av dessa är 35 400 s.k. ensamkommande flyktingbarn. Migrationsverket hade vid årsskiftet 181 890 inskrivna i sitt mottagningssystem, varav 101 100 i verkets asylboenden.

En officiell hemlighet är dock att det finns ett okänt antal personer som valt att inte söka asyl. De flesta bara försvann när de kom till Malmö, Trelleborg eller Göteborg. Några tusen reste vidare till Finland och en del till Norge, andra hämtades av släktingar eller vänner. Det finns ingen som kunnat göra någon beräkning av antalet. Man vet också att hundratals s.k. ensamstående barn helt enkelt avvikit från sina boenden. Ingen vet vart de tagit vägen.

Det finns bara antaganden om antalet papperslösa personer som varierar från ca 20 000 upp till 80 000  Ingen vet var de befinner sig; sannolikt hos släkt, andra landsmän, ”beskyddare” eller privat sammanslutningar. Enligt Utlänningslagen befinner de sig illegalt i Sverige.

En annan grupp är de som fått avslag på sina asylansökningar. År 2014 var antalet ouppklarade utvisningsärenden 22 500 personer. Det är dock ett fåtal som utvisats under året. Snarare har det tillkommit fler, så man kan räkna med att ytterligare minst 30 000 personer uppehåller sig illegalt.

Summerar man antalet personer, som befinner sig i Migrationsverkets asylboende 182 000, papperslösa 50 000 samt ouppklarade utvisningsärenden 30 000 personer, kommer man fram att Sverige har ökat med en minst 260 000 personer på ett enda år. Det är som en helt ny stad på mer än en kvarts miljon invånare skapats.

Boendet – Bostäder - Byggande

Denna nya stad befolkas till 70 % av män/pojkar och 30 % kvinnor/flickor. Och större delen bor alltså i någon typ av förläggning. En svårighet med att veta hur många som verkligen är bosatta är just de som illegalt befinner sig i landet. Uppdrag granskning rapporterade i mars:

Vi ser lägenheter över hela Sverige, där nyanlända ser ut att trängas i stort antal. Gävle, Karlskoga, Farsta, Angered, Kristianstad och många andra städer har samma problem som Norrköping. Det handlar om tvåor, med 13 vuxna och 5 barn folkbokförda på adressen. Eller ettor där 10 till 15 män står skrivna. I Skärholmen och Spånga i Stockholm finns två lägenheter med totalt 64 personer. Nästan 40 av dem är nyanlända.

För att komma ut från flyktingförläggningen och komma igång och få pengar och ens barn kan börja leva ordentligt, äta och studera bättre än på förläggningen, säger en man som står skriven på en 47 kvadratmeter stor lägenhet i Hässleholm, där 15 personer ska bo. I Karlskrona ska 16 personer bo i en etta på 41 kvadratmeter.”

Malmö stad har avslöjat ett flertal olovliga boenden på olika håll i Malmö den senaste tiden. Det rör sig om flera källarlokaler, men även om industrilokaler i hamnen och om villor. Mörkertalet över dessa avarter till boenden är sannolikt stort, eftersom kriminella nätverk och organisationer utnyttjar den svåra bostadssituation Sverige befinner sig i.  Och när kommer man att bemästra detta träsk?


Byggindustrins djupanalys.

Utan fungerande finansiering stannar bostadsbyggandet Avsnitt ur Slutrapport 2015-01-09

För att bostadsbyggandet totalt ska nå 250 000 nya bostäder i hela landet till år 2020 krävs, en årlig tillväxt i hushållens finansiella netto på 30 procent per år, vilket måste bedömas som helt orealistiskt. För att målet för bostadsbyggandet ska nås i Stockholms län måste hushållens finansiella netto årligen växa med 35 procent samtidigt som sysselsättningen måste växa med 6 procent per år. Också dessa tillväxttal förefaller helt orealistiska.

När det gäller övriga variabler kan man knappast räkna med lägre räntenivåer de närmaste åren (reporäntan är noll hösten 2014) och att byggkostnaderna skulle falla kraftigt under en period av snabb tillväxt verkar inte troligt. En sammantagen bedömning av målen för bostadsbyggandet är att dessa antagligen tillkommit med en föreställning om att de avgörande flaskhalsarna finns på utbudssidan.

Den politiska logiken innebär då att om man kan snabba på planprocesserna, minska antalet kostnadsdrivande särkrav, öka tempot i kommunernas planering mm, kan byggtakten öka väsentligt. Men även om kostnader och risker sänks visar modellresultaten att de politiska målen knappast nås. För att väsentligt kunna öka byggtakten måste åtgärder genomföras som underlättar uppbyggnaden och tillväxten av eget kapital hos hushåll och bostadsföretag. Utan sådana åtgärder förefaller målsättningarna snarare vara fromma förhoppningar, än realistiska om än krävande, mål.

Mycket pekar emellertid på att utvecklingen är på väg att styras åt andra hållet, dvs. hushållens finansiella förutsättningar riskerar att försämras.


 Analysen är gjord för exakt ett år sedan. Redan då punkterade man regeringens bostadsbyggnadsprogram. Det som sedan har hänt är att en flyktingvåg av oanade proportioner vält in över Sverige, och som satt en oerhörd press på Sveriges finanser. Invandringens kostnader är givetvis betingat av mängden invandrare och att dessa hyrs in i boenden som kostar samhället åtskilliga miljarder. Reporäntan är nu under noll, men ingenting tyder på lägre byggkostnader och flaskhalsarna finns kvar. Ytterst få kommuner har ökat tempot i planeringen, så byggtakten har inte ökat som önskvärt. Regeringens målsättning om 250 000 bostäder fram till 2020, är fortfarande en from förhoppning.

Men det kommer kanske något? Regeringen har så sent som i december presenterat sin utredning (SOU 2015:109) Bättre samarbete mellan stat och kommun. Vid planering för byggande.  Initialt välkomnas den av Byggindustrin. Att få pressat denna utrednings förslag igenom remissinstanser, lagråd mm fram till lagändringar lär ta några månader innan konkreta förbättringar kommer på plats.  

Dessvärre är det så, att Boverket i juni har korrigerat sina siffror, och redovisar byggbehovet de kommande åren för att vi ska få bukt med rådande bostadsbrist: de tidigare 70 000 årliga bostäderna är numera 76 000. Fram till år 2020 behöver vi, enligt Boverkets nya siffror, bygga 461 000 bostäder. Det motsvarar mer än ett nytt Stockholm. Det är volymer som är tre gånger så höga som de varit de senaste 10-15 åren, säger Bengt J Eriksson, analytiker på Boverket. SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag) kom till liknande (436 000) bostadsbyggnadsbehov.

År 2015 är redan ett förlorat år vad gäller bostadsproduktionen. Byggandet av bostäder har dock ökat snabbt efter år 2012. I år ökade bostadsbyggandet med 25 procent, till cirka 48 000 påbörjade bostäder enligt Boverkets prognos. Nästa år påbörjas runt 53 500 bostäder. Byggindustrin tror dock på lägre tal 2016, bl.a. med hänsyn till regeringens reducering av ROT-avdraget.  Det är således långt kvar till att komma ens i närheten av Boverkets och SABO:s prognoser som förutsätter årlig produktion på 75 - 76 000 bostäder.

I detta perspektiv framstår Ola Johanssons (Centerpartiets bostadspolitiska talesperson) hurtfriska förslag om ett fempunktsprogram för att skaka fram 20 000 bostäder på tre år som fullständigt löjeväckande.

Under överskådlig tid kommer inte bostadsbyggandet att nå de nivåer som behövs för att svara mot befolkningsökningen. Man bygger för medelklassen medan det är flyktingströmmarna, som står för det mesta av befolkningstillväxten, och byggandet kommer inte omedelbart tillgodose invandringens behov sett till bostadstyp, ort och kostnad. 

. Boendekvalitet 
De billigaste förslagen på asylboenden som når upp till kraven måste accepteras av Migrationsverket. Det gör det möjligt att med låg standard ta ut hög vinst. Men det måste kunna erbjudas ett värdigt boende med möjlighet till engagemang i lokala aktiviteter som kan skapa ett nytt sammanhang att känna sig trygg i.

Bristen på hyresrätter i städerna kombinerat med LOU, lagen om offentlig upphandling, gör att de billigaste förslagen som når upp till kraven måste accepteras. Det innebär ofta omgjorda hotell på landsbygden som inte går med vinst och det är en kortsiktig osäker lösning på ett akut problem. 
I en kalkyl där minimikraven för ABT (Tillfälligt anläggningsboende) uppnås kan det utläsas att det går att göra stora vinster om man låter kostnader för ytterligare kvaliteter utebli. Och precis som annars på bostadsmarknaden är det de mest utsatta som blir lidande.
Privata aktörer gör alltså vinst på att asylsökande lever under minimala förhållanden som de flesta av oss aldrig skulle acceptera. Standarden minskar medan vinsterna ökar, och bostadsbristen trycker på med löfte om ytter­ligare försämringar. 
Situationen är inte övergående och det krävs en långsiktig lösning. Vi kan inte låta människor bli utnyttjade, genom att endast ses som siffror i ett excelark.

Behov 100 000 nya bostäder årligen.

Den 12 jan 2016 redovisar Boverket i en DN-artikel än mer dramatiskt antal bostäder som årligen behöver byggas. Flyktingströmmen gör att det behövs lika många nya bostäder varje år under de kommande fem åren som under miljonprogrammet, enligt Boverket. Men enligt myndigheten blir behovet mycket svårt att uppfylla. Nu varnar experter för förvärrad bostadsbrist och ytterligare stigande bostadspriser, framför allt i storstäderna. Siffran som anges är 100 000.  (Grafen överst från DN-artikeln.)

Trångboddheten i kommer att öka i Sverige de kommande åren. Konsekvenserna av detta är svåra att överblicka, men man kan konstatera att de är oroande. 

Många av de som nu vistas i Migrationsverkets resp kommunernas kollektiva boenden lär få räkna med att det kommer att dröja åtskilliga år innan de kan anvisas annat boende. Det finns knappast några planer på att genomföra modulbyggen eller ens containerbyar, vilket skulle kunna varit bättre alternativ än nuvarnade logementliknande inkvarteringar. 

Många svarta krafter kommer fortsätta att skapa parallella bostadsmarknader. Detta sker bl.a. genom socialtjänsten medverkan. Bostadsbristen och en ökande svarthandel på hyresmarknaden gör att kommuner betalar ut bidrag för svarta hyror trots att pengarna ibland går till kriminell verksamhet. Det visar Boverkets kartläggning av nyanländas bostadssituation. Fullt medvetet används skattebetalarnas pengar för att gynna de kriminella krafterna.Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, flera kommuner och nyanlända har själva berättat om den svarta bostadsmarknaden.

Handeln med folkbokföringsadresser kommer inte upphöra förrän merparten av de som nu bor i Migrationsverkets olika egna och förhyrda boendeformer i väsentlig omfattning reducerats. Och Migrationsverket har tvingats förhyra de flesta boendena av privata entreprenörer, som nu kan berika sig på skattemedel, som uppgår till flera miljarder årligen. Första två åren är det statskassan som står för kostnaderna men ansvaret går över till kommunerna, som kommer att tvingas till betydande skattehöjningar för att klara av finansieringen.

 

 

24. nov, 2015

Detta blogginlägg skrev och publicerade jag den 19 augusti 2015. Jag har inte ändrar någonting i texten. Men en uppdatering har jag gjort i slutet av detta inlägg, med anledning av regeringens uppvaknande i det kaos som man undvikit att tills idag ta tag i.

 


 

Den 19 aug 2015

Antagligen är det svårt att stoppa strömmen av ensamkommande barn, ungdomar, vuxna och identitetslösa män, som vill till Sverige. Det är ju uppenbart att den slappa metoden att hyra in sig än här än där till stora kostnader och tillåta alla att röra sig fritt i Sverige utan kontroll inte håller.

Någon slags time out i inflödet av asylsökande måste beslutas och genomföras.

Det är inte IKEAS knivar som dödat två personer, knivar och andra vapen har inget eget liv, men bland invandrarna finns många som vet hur de skall användas. Västerås-morden är bevis nog och kommer inte vara de sista om inte politikerna beslutar om radikala grepp för att få kontroll. Och den kontrollen måste myndigheter fixa snarast innan vedergällningsaktioner och mera fullskaligt krig startar. Och det duger inte att skicka iväg polisbilar med ett par poliser att titta till nuvarande asylboenden. Så många poliser finns inte.Det duger inte heller att Mona Sahlin reser runt och håller föredrag om att vi skall ta hand om eventuella avhoppare, eller IS-krigare som återvänder till Sverige. 

Men jag tror att det varken finns politisk förmåga eller mod att vidta de åtgärder som behövs för att så fort som möjligt lugna ner de stämningar som väller upp. Ännu har ingen av Stefan Löfvén, Morgan Johansson eller Anders Ygeman visat någon beslutskompetens. Löfvén höll visserligen ett kraftfullt sommartal.

Statsminister Stefan Löfvens sommartal dominerades av våldet och brottsligheten i Sverige den senaste tiden. – Det här fyller mig med oro, sade Löfven. – Sommaren 2015 kommer vi att minnas som orons sommar. Sverige har präglats av en rad fruktansvärda våldsdåd, inledde Löfven sitt sommartal i Vasaparken i Stockholm. Han pekade på den organiserade brottsligheten som skapar skräck hos människor som vaknar av smällar mitt i natten, hur våld mot kvinnor skapar fler tragedier och om att tiggare och asylboenden attackeras.  Löfvén lovade krafttag  mot den organiserade brottsligheten, men kom också in på imvandringen -Det är en stor ansträngning för Sverige. Men det är något vi gör, eftersom vi vill hjälpa människor undan krig och förtryck, 

Möjligen kunde man i sommartalet skönja något av en förklaring till hur det kunde gå så illa i folkhemmet Sverige. Men tydliga uttalanden om hur och vad regeringen kommer att göra för att få få slut på skottlossning, granatregn och knivmord och få tillbaka något av den trygghet vi hade tidigare - det saknades i sommartalet.

Det återstår att se om det finns handlingskraft finns i regeringen. Eller är den fortfarande handlingsförlamad p.g.a. Decemberöverenskommelsen? Allt fler tror på att en regeringsombildning måste göras, för att regeringens skall kunna skapa sig något av initiativkraft.

Bara ett par dagar efter Löfvéns sommartal ropar Migrationsverkets chef Anders Danielsson på hjälp: Fler ensamma barn än någonsin kommer nu till Sverige, och det krävs ett bättre samarbete mellan berörda myndigheter och kommuner för att klara tillströmningen. Under de senaste två veckorna var antalet 607 respektive 676 barn, vilket är väsentligt över den senaste prognosen. – Det grundsystem vi har i dag för mottagandet av ensamkommande asylsökande barn trädde i kraft 2006. Antagandet var då att Sverige skulle ta emot runt 400 ensamkommande asylsökande barn per år, säger Anders Danielsson enligt ett pressmeddelande.

Danielsson tycks inte vara lugnad av Löfvéns löfte i sommartalet: - Alla kommuner måste vara med och dela på ansvaret. Regeringen förbereder en lagstiftning. Det måste vara slut på att Sveriges rikaste kommuner flyr sitt ansvar, sade statsministern.  

Migrationsminister Morgan Johansson (S) kallar Migrationsverkets situation "ett stort bekymmer". Men myndigheten får prioritera sina resurser, menar ministern. – Den akuta situationen måste Migrationsverket och kommunerna lösa inom ramen för sina arbetsuppgifter. Men Ministern lovar extra pengar till kommunerna nästa år, Det blir en rejäl satsning som kommer underlätta för kommunerna.

Det är ändå fantastiskt- När det gäller invandring finns det uppenbarligen hur mycket pengar som helst i statskassan;  eller är det så att budgetunderskottet är den tillväxt vi har i Sverige numera?

Ärendebalansen som kort kan sägas vara antalet oavslutade ärenden som finns hos en myndighet är i ständigt växande hos strängt taget alla myndigheter som berörs av det kontinuerligt ökanden antalet invandrare. Migrationsverket hinner inte med, Socialtjänsten hinner inte med, lärarna hinner inte med, försäkringskassan hinner inte med, sjukvården hinner inte med, polisen hinner inte med, lagstiftningen hinner inte med, arebetsfömedlingen hinner inte med, bostadsbyggandet hinner inte med, SFI hinner inte med o.s.v.

Myndighetsutövningen i Sverige hinner inte med på grund av att ärendebalansen är i obalans. Sverige har gått i stå.

Sverige måste ta time out i inflödet av flyktingar för att hinna med och arbeta av den stora negativa arbetsbalans som finns. Det skulle gagna att de flyktingar och "vanliga medborgare" som väntar på beslut från de överbelastade svenska samhällsfunktionerna.

 


Den 24 november 2015

Idag har statsminister Löfvén och vice statsminister Romson ÄNTLIGEN insett att skygglappspoltiken när det gäller invandringen inte fungerar. I den europeiska tävlingen om att vara största humanitära stormakt har Sverige vunnit för länge sedan. Det visade sig inte vara mer än Tyskland och Belgien som deltog i tävligen en tid, kanske också Österrike var med ett varv, men de har gått av banan för länge sedan. Men Sverige har fortsatt springa flera ärevarv - tills idag.

Det var några dagar sedan Löfvén insåg att Sverige (inte regeringen) varit naiva - och startade någon slag gränskontroll, som egentligen inte hade någon betydelse för flyktingarna. De valde ändå Sverige. 

Fr.o.m. nu skall det kollas lite bättre, vilka som kommer hit.

Så tyckte också Migrationsverkets Argus-projekt för 15 år sedan (Persson Ringholm eran). Men Argus-projektets rapport blev en svidande vidräkningen med bristerna i kontrollen av de asylsökande då. Ingenting lärde man av den rapporten. Alliansens period var tiden då alla portar, grindar, dörrar och genvägar var öppna för alla som ville till Sverige. Och när regeringen Löfvén tillträdde skulle man inte titta bakåt - bara framåt.

Ett kardinalfel är att inte vilja lära av historien - tecknen - signalerna - konsekvenserna - allt syntes. Men minsta krav på begränsning, personkontroll eller ifrågasättande av flyktingpolitiken var inhumant, rasistiskt, främlingsfientligt, brunt och nazistiskt.

Regeringen har idag tagit sådana steg, som man tidigare med emfas kallat inhumana, rasistiska, främlingsfientliga, bruna och nazistiska. Naturligtvis är de inte det, lika lite som tidigare. Det är nödvändiga steg som bara måste tas. Det trista i detta sammanhang är att det är alldeles för försent. Först nu, när Sverige inför omvärlden måste visa, att den humanitära stormakten tvingar nyanlända att övernatta under bar himmel i den svenska vinternatten, då inser man att nu har det gått för långt.

Allt för många flyktingar sitter nu fast i oändlig trångboddhet och arbetslöshet i det vinterkalla Sverige. 

 

12. nov, 2015

Några tankar och kommentarer om delar av en artikel den 6 november i Aftonbladet av tidningens leading lady Lena Mellin. Hela artikel finns nedan markerad länk.


Sverige har fått det bästa betyg ett land kan få. Massor med människor vill flytta hit, skapa sig ett liv och uppfostra sina barn här.

Det finns problem med den strida strömmen av flyktingar, inte tu tal om saken. Under de senaste sju dagarna har 9 258 sökt asyl i Sverige varav 2 164 är ensamkommande flyktingbarn. Bara i onsdags anlände nära 1 700 personer.

Det finns inga länder av Sveriges storlek som förmår att hantera en sådan anstormning smärtfritt.

Men låt oss för ett ögonblick vända blicken bort från problemen. Vi i Sverige har all anledning att vara stolta. Vi är inte bara ett av världens friskaste, rikaste och jämlikaste länder. Vi bor dessutom i ett land som många vill flytta till. Härligt.

Tiotusentals människor kommer till vårt land vartenda år för att de vill bo här, skapa sig ett liv och se sina barn växa upp här. Hur många andra länder har den attraktionskraften? Inte många.


 KommentarVända blicken bort från problemen. Jo, det känner vi till att Aftonbladet gjort länge. De senaste åren har Aftonbladets medarbetare tagit på sig skygglappar och solglasögon. Jag tror t.o.m. att Lena Mellin tagit på sig hörselskydd, för att kunna bli kvar i sina drömmar om landet Utopia som hon tror Sverige blivit. Och visst måste Lena minimera de problem som finns och räkna i tiotusentals människor, när det bara under 2014 och 2015 kommer att bli minst 250 000 räknade människor – det är enklare att förklara antalet i en större matematisk enhet – en kvarts miljon människor. Med största sannolikhet finns det uppåt 100 000 till, som varken är registrerade eller har sökt asyl i landet. Det betyder att redan idag den 11 november finns det mer än 300 000 flyktingar.

Hur man har mage att vända bort blicken från problemen, som detta innebär, såväl för de asylsökande, migrationsverket, finansdepartementet som för kommunerna; ja, det är så urbota världsfrånvänt att människan borde låsas in.   

Det där med att massor med människor vill flytta hit och uppfostra sina barn här kan man inte säga något om. Det är kanske möjligt, men verkligheten är klart annorlunda. Massor med människor skickar sina barn till Sverige – utan vårdnadshavare – för att uppfostras i olika slags kollektiva barnhem av okvalificerad personal eller av lärare i skolan samt av gode män, som skall vara något slags föräldrasubstitut. Dessa ensamkommande flyktingbarn är till 70-75 % pojkar i tonåren, och en hel del av dem är barn trots att de kommit över 18 årsgränsen med råge. Och nog är det så att lämna över kostnadsansvaret för sina tonårspojkar till Sveriges skattebetalare kan man ju ha råd med.


 Invandring större än utvandring – sedan 1930

Sedan 2010 har 561 138 personer invandrat till Sverige. De som inte längre ville bo här är inte ens hälften så många. Utvandrarna räknas under samma period till 253 731 personer. I båda fallen är svenska medborgare den största gruppen. Fantastiskt.


Kommentar: En rejäl mängd av de 250 000 utvandrarna är helt visst sådana som lyckas att placera stora delar av sina tillgångar utanför Sveriges gränser. Skatteflyktingar kallas de visst. Många är pensionärer som inte vill konsumera något i Sverige på grund av levnadsomkostnaderna, som känns allt för höga. Och andra hittar givetvis bättre jobb i andra länder. Att förhållandevis många utvandrare dessutom är kvinnor kan inte enbart vara positivt, men Lena Mellin tycker att detta är Fantastiskt.


 Men det har inte alltid varit så. För inte alltför länge sedan var Sverige ett fattigt, illa utbildat land som många ville lämna av exakt samma skäl som många söker sig hit för i dag. För att skaffa sig ett bättre liv. Enligt Statistiska centralbyrån var utvandringen större än invandringen från 1875 (äldre siffror finns inte) till och med 1930.


 Kommentar: Visst var det fattigt. Det var riktigt eländigt på 1850-1860 talen med verklig hungersnöd i stora delar av landet. Det finns statistik tidigare än 1875. Föregångaren till SCB hette Tabellverket, bildat 1856, redovisade att under åren 1851-1856 utvandrade 11 148 personer till Amerika (= en veckas invandring till Sverige). Men det var först på 1880-talet som utvandringen tog riktig fart. Bostadsbrist, trångboddhet, låga löner och höga hyror Utvandringens orsaker sammanfattas i dessa punkter: fattigdom, religiös förföljelse, bristande framtidstro, politisk ofrihet, äventyrslystnad och "guldfeber".  Fördjupning i orsakerna till emigrationen fram till 1907 finns här.

Båtarnas passagerarlistor var kanske inte alltid kompletta och nog fanns det personer, som var vårdslösa med sanningen om sin identitet även då. Färden över var i början inte särskilt säker. Smittspridning ombord kunde vara ödesdiger, en och annan kunde spolas överbord vid hård sjö. Väl framme kunde ingen bara fritt passera gränsen – registrering var obligatorisk. Man skulle kunna ha åtminstone någon rimlig koll på hur många som kom och vilka de var; en avgjort stor fördel för dåtidens myndigheter och nutidens släktforskare.  

Immigranterna fick verkligen kämpa för sin överlevnad. Detta har Vilhelm Moberg, efter flera års forskning, ingående beskrivit i sin Utvandrarserie. Den amerikanska ursprungsbefolkningen kämpade för sin överlevnad men förlorade och internerades till små reservat. Den europeiska emigrationen till USA ökade i omfattning efter det amerikanska inbördeskriget (1861-1865). Gratis mark utlovades då till alla som var beredda att bosätta sig i det glesbefolkade amerikanska inlandet. Amerika kom under flera decennier vara i stark utveckling och kolonisation. Överallt behövdes arbetskraft till det snabbt växande samhället. Det blev lönande för många och pengar skickades hem till släkten i så stor omfattning att den t.o.m. positivt påverkade Sveriges ekonomi.

Utvandringen blev till slut ett stort samhällsproblem i Sverige, och inte dämpades förrän första världskriget i kombination med invandringsrestriktioner i USA.  I Sverige skedde också förändringar genom reformer inom demokrati, skola och socialförsäkringar byggdes ett samhälle, som bromsade den stora utvandringen av svenskar till främst Amerika.

Härmed konstateras att man inte kan dra några paralleller mellan svensk utvandring för 100-180 år sedan och nutidens invandring till Sverige.

När svenskarna blev invandrare, i vilket land de än må vara, då fanns det inte en hel nation, som med skattemedel ordnade med tolkar, resor, fritt vivre, förutom fickpengar och fria vinterkläder, fri tand- och sjukvård, fri språk- och yrkesutbildning – allt från första dagen och i åratal framöver. Utan några som helst krav på motprestationer som t.ex. att uppge sin verkliga ålder och identitet.

Det är … i mig inte klokt vad Lena Melin är blind och lomhörd och dessutom fruktansvärt dåligt påläst. 

 

 

6. nov, 2015

Floden av flyktingar kommer inte att dämpas de närmsta dagarna. Tvärtom verkar vi i november kunna nå "all time high" pr dag, vecka o månad. Det finns inte "tak över huvudet" längre - och det är det största problemet fortfarande. Sverige kan inte längre garantera boenden till alla flyktingar som kommer, säger migrationsminister Morgan Johansson vid en pressträff. Enligt Morgan Johansson får asylsökande som möts av ett besked om att det inte finns boenden själva avgöra om de vill komma till Sverige eller inte. Den som vågade uttala sig på det sättet i september hade av Aftonbladet stämplats som främlingsfientlig rasist.

Bostadsbristen har varit känd minst ett år tillbaka - och egentligen mycket längre. Hittills har Migrationsverket klarat sig med att privata entreprenörer ställt upp med boenden, visserligen med lite för höga hyror, men den kostnaden får vi ju ta, om vi skall vara en humanitär stormakt. Men nu klarar inte ens de privata entreprenörerna av att hänga med i takten, trots att Migrationsverket och myndigheterna minskar på kraven på kvaliteten i boendena. Biståndskassan är ju rätt så stor och flyttar vi över lite pengar därifrån, så drabbar det ju bara fattiga i tredje världen. Och låneräntorna är "all time low" så att rulla över kostnaderna på framtidens skattebetalare känns ju inte nu. Sverige är ett rikt land.

Förhoppningarna står till att ansvarige bostadsministern Mehmet Kaplan förverkligar regeringens bostadsbyggnadsprogram. Han är på väg: första insatsen med modulhus blev klar i oktober. Då blev en handfull modulhus färdiga för inflyttning i Ankarsrum i Västerviks kommun. Ett 50-tal invandrare fick fint boende och stärkte upp kommunens skatteunderlag. Heja, Mehmet! Byggindustrin är förstås lite skeptisk och säger:  "De politiskt satta målen för bostadsbyggandet de närmaste åren ser ut att bli svåra att nå. Regeringen uttalade vid sitt tillträde hösten 2014 att det skulle byggas 250 000 nya bostäder till år 2020. Det betyder i genomsnitt 50 000 nya bostäder varje år fr.o.m. 2015. Enligt vår prognos kommer vi inte upp till den nivån vare sig i år eller 2016."

Hyresgästföreningens senaste rapport säger att 142 000 unga vuxna bor ofrivilligt hemma hos sina föräldrar. 353 000 unga vuxna skulle vilja ha en egen bostad – men saknar det i dag. Nu är det kanske inte möjligt att basera ett byggnadsplaner på önskemål, men likafullt talar hyresgästföreningens rapport om att det i dagsläget saknas minst 200 000  små hyreslägenheter. 

För Mehmet Kaplan och regeringen måste det vara ytterst besvärande att Boverket konstaterade i sin rapport 2015:18 att bostadsbyggandet är kraftig eftersatt och att: det totala byggbehovet fram till 2020 är 426 000 nya bostäder eller 71 000 per år i genomsnitt. … Det handlar således om byggvolymer som inte varit aktuella i Sverige sedan miljonprogrammets dagar. … Det motsvarar mer än ett nytt Linköping varje år - sex år i rad.

Det skall medges att Kaplan fått en svår uppgift. "– När befolkningen ökar snabbare än vad tidigare prognoser visat så kan vi hamna i en akut bristsituation när det gäller bostäder. Vi räknar med att det behövs 50 000 bostäder per 100 000 som kommer", säger Bo Söderberg, analyschef på Boverket. En intressant och enkel tumregel som t.o.m. regeringen skulle kunna lära sig. För varannan invandrare behövs en bostad.

Byggindustrins slutkommentar är tydlig och oroande
"Tyvärr finns det en del hot mot att denna utveckling kommer att fortgå. Regeringens politik med minskat ROT-avdrag och höjda arbetsgivaravgifter för unga kommer att slå hårt mot små byggföretag ute i glesbygden. Om Sverige ska få Europas lägsta arbetslöshet kommer byggindustrin att vara en av nyckelbranscherna för att nå detta mål. Det blir därför viktig att föra en politik som stimulerar nyanställningar snarare än uppsägningar." 

En sammanfattning: Boverket konstaterade att det behövs 71 000 bostäder varje år fram till 2020, med viss hänsyn till invandring enl 2014 års nivå. Regeringen tyckte och tycker att det räcker med 50 000 bostäder varje år, utan beaktande av invandringen. Byggindustrin konstaterar att man inte kommer upp till mer än maximalt 48 000 bostäder årligen och har då inte prognostiserat invandringens omfattning. Riksrevisionsverket har konstaterat att det som byggs knappast svarar mot arbetsmarknadens lokalisering, att antalet hyresrätter är för litet och den betalningsförmåga som de bostadsbehövande har är för svag. En matematisk brist på 20-25 000 bostäder varje år Och då har vi inte tagit hänsyn till flyktinginvandringens kommande behov. 

Tak över huvudet måste nog sökas i gamla tomma industribyggnader, ridhus och liknande samt byggas tältläger på de gamla militära övningsområdena landet runt. För kommunerna handlar det om att snabbt som ögat utnyttja fria områden och dra dit vatten och avlopp, så att containerbyar och barackläger kan byggas.

I tältlägren får man kanske  nöja sig med en grop i marken med en stång över att sitta på. 

 

4. nov, 2015

Papperslösa – I ett par TV-reportage har jag observerat att flyktingar berättat att de inte lämnar uppgift om sin identitet. I Ungern vägrade de lämna fingeravtryck. På Lesbos har de inte kvar passen, som försvann med packningen i vågorna - ett par hade svårt att dölja sina leende när de berättade. I Österrike, Tyskland, Danmark, vägrar man registrera sig för man vill till Sverige. Väl i Sverige registrerar man sig inte heller, för man vill till Finland eller Norge.

Det är ett känt faktum att av alla flyktingar som dagligen kommer till Sverige väljer inte alla att söka asyl. Migrationsverkets dagliga statistik gäller bara asylsökande. Ingen har den blekaste aning om hur många som dessutom har klivit av tåget eller båten och är någon slags asylturister. Det kan vara sådana som känner sig för om var det kan passa bäst att vara, Sverige, Finland, Norge eller Tyskland ? En annan aspekt på asylturism kan vara att man söker asyl i det ena landet efter det andra. Är man papperslös och det fullt möjlugt att uppge olika identiteter i olika länder.

De papperslösa hittar till eller hittas av olika grupperingar i samhället. Merit Wager visar i en artikel hur papperslösa tas om hand av personer som bedriver någon slags med Migrationsverket parallell otillåten verksamhet som får ekonomiskt samhällsstöd (skattemedel) och dessutom har personligt stöd av en minister.

Detta att pass eller andra ID-handlingar försvinner är en utbredd företeelse. Det är egentligen ett fenomen. Jag tror att de flesta människor som ger sig ut på resa har pengar och pass/ID i ”tryggt förvar” någonstans på kroppen, just av den anledningen att bagage och packningar kan lätt försvinna. För många flyktingar försvinner passet men pengarna tycks finnas kvar.

Fenomenet med försvunna papper och fusk med identifikation mm har varit känt under stor del av 1990-talet.  I ett projekt, som kom att få namnet ARGUS, och som startade 1998 och finansierades av Finansdepartementet, gick en projektgrupp inom Migrationsverket mycket seriöst och metodiskt igenom fel, brister och fusk med olika identiteter, i asylhandläggningen, anhöriganslutning, medborgarskapsärenden mm. Projektgruppens slutrapport benämnd PROJEKT ARGUS, Migrationsverket 2000-12-31 blev sänt till Finansdepartementet, Lars-Olof Mikaelsson och Utrikesdepartementet. Av någon anledning finns den inte tillgänglig på Migrationsverkets hemsida. Men det blev också förvånansvärt tyst om den rapporten - den blev antagligen en alldeles för het potatis att ta i.

Man kan tycka att den gamla rapporten - är just bara gammal, men jag är övertygad om att den trots sina 15 år. Den har knappast förlorat sin aktualitet och är därför värd att läsa och inse att det kanske inte var bättre förr, men det är värre nu.