14. feb, 2016

Bråk och mord på asylboenden - och blodet flyter

Jag ville stilla min nyfikenhet vad gäller omfattningen av bråk på asylboenden. Enklaste sättet att skapa någon slags bild av hur det ser ut, var att ”googla”.  Alltså jag skrev bara ”bråk på asylboenden” i Googles sökruta och fick 200 svar.  Svaren utgjordes främst av länkar till artiklar i landets lokalpress. Två händelser fick stort genomslag och beskrivs i såväl riks- som lokalpressen. Det var ett bråk i Garpenberg, där flera personer blev anhållna, ett annat bråk i Filipstad. 

Min lilla privata spaning resulterade i att jag hittade drygt 110 asylboenden som någon gång figurerat i någon typ av bråk som inneburit polisingripande.  Någon incident skedde 2011 en del 2012 med stigande antal följande år. Bråk i asylboenden sker nu allt oftare över hela landet, från Pajala i norr till Tomelilla i söder, i ca 40 % av landet kommuner.

 Någon metodiskt studie av vad bråken gällt har inte gjorts, men en generell uppfattning blir att det kan varit allt  från hot till veritabla slagsmål med tillhyggen av olika slag, knivar förekommer ofta. Många rapporter beskriver att inblandade måst söka akutvård. Minst två mord har skett. Ett på en anställ på ett asylboende i Mölndal. Nyligen också på en flykting på ett asylboende i Ljusne. Det s.k. Ikeamordet utfördes av en som bodde kvar på ett asylboende, men skulle utvisas.

Bakomliggande är ofta etniska, religiös, kulturella olikheter ofta utlöser bråken. Det är uppenbart att grupper med  sådana olikheter blandas på många boenden.

Frustrationen över trångboddhet, väntan på beslut och sysslolöshet kan gå ut över själva anläggningen med större eller mindre skadegörelse som resultat. Polisen har kunnat konstatera att en del av de bränder som skett på asylboenden har startat inifrån, varför man inte kan utesluta att någon asylboende kan vara gärningsman.

Expressen publicerar en purfärsk ledare som har rubriken Asylboende är en krutdurk. Men logiken i Johannes Forssbergs kommentarer är typisk för PK-journalister. En grundförutsättning för att "de som bor där skyddas från våld, är att vi vet hur verkligheten ser ut". Samtidigt menar Forssberg att kunskap om bråk på asylboenden tar "SD-anhanget som intäkt för att de asylsökande är en våldsam grupp."  Men Forssberg bekräfta själv att om 100 000-tals svenskar som trängts ihop på samma sätt hade våldsbenägna individer också blivit triggade till bråk.  

Göteborgspostens krönikör Alice Teodorescu skriver i en ledare: "Om vårt system är så hårt ansträngt att det bidrar till att öka pressen på redan utsatta människor måste vi också våga ta konsekvenserna av den uppkomna utvecklingen. Antingen får vi acceptera att exempelvis kristna som flytt till Sverige får utstå trakasserier, våld och hot också här, och att personal som går emellan bråk gör det med livet som insats - eller så får vi medge att vi har tagit oss vatten över huvudet och att situationen blivit ohanterlig." 

Sannolikt är mörkertalet stort över såväl antal som frekvens av bråk. I de flesta av här angivna platserna har polisen blivit tillkallad, men polisens förtegenhet är uppenbar. Benägenhet hos ledning och personal att tysta ner en hel del bråk förekommer säkert också.

Barn- och äldreminister Åsa Regnér intervjuades i Agenda och var klart orolig för läget i kommunerna; 86 av landets 290 kommuner har gjort Lex Sara-anmälan om de egna socilatjänsternas bristande förmåga att fullgöra sina åligganden. 

Det är dags att Sverige, som under krigsåren bygger interneringsläger, ditt de som fått avslag på asylansökan omplaceras. Och mera slutna instutioner, som Kirsebergsanstalten i Malmö, används för asylsökande som anses vara större sökerhetsrisker. För något måste ske. Personalen och fredliga flyktingar skall inte behöva se blod flyta i rum och korridorer och känna skräcken för att någon plötsligt skall bli skadad eller knivstucken.