12. nov, 2015

Lena Mellin AB är blind, lomhörd och dåligt påläst

Några tankar och kommentarer om delar av en artikel den 6 november i Aftonbladet av tidningens leading lady Lena Mellin. Hela artikel finns nedan markerad länk.


Sverige har fått det bästa betyg ett land kan få. Massor med människor vill flytta hit, skapa sig ett liv och uppfostra sina barn här.

Det finns problem med den strida strömmen av flyktingar, inte tu tal om saken. Under de senaste sju dagarna har 9 258 sökt asyl i Sverige varav 2 164 är ensamkommande flyktingbarn. Bara i onsdags anlände nära 1 700 personer.

Det finns inga länder av Sveriges storlek som förmår att hantera en sådan anstormning smärtfritt.

Men låt oss för ett ögonblick vända blicken bort från problemen. Vi i Sverige har all anledning att vara stolta. Vi är inte bara ett av världens friskaste, rikaste och jämlikaste länder. Vi bor dessutom i ett land som många vill flytta till. Härligt.

Tiotusentals människor kommer till vårt land vartenda år för att de vill bo här, skapa sig ett liv och se sina barn växa upp här. Hur många andra länder har den attraktionskraften? Inte många.


 KommentarVända blicken bort från problemen. Jo, det känner vi till att Aftonbladet gjort länge. De senaste åren har Aftonbladets medarbetare tagit på sig skygglappar och solglasögon. Jag tror t.o.m. att Lena Mellin tagit på sig hörselskydd, för att kunna bli kvar i sina drömmar om landet Utopia som hon tror Sverige blivit. Och visst måste Lena minimera de problem som finns och räkna i tiotusentals människor, när det bara under 2014 och 2015 kommer att bli minst 250 000 räknade människor – det är enklare att förklara antalet i en större matematisk enhet – en kvarts miljon människor. Med största sannolikhet finns det uppåt 100 000 till, som varken är registrerade eller har sökt asyl i landet. Det betyder att redan idag den 11 november finns det mer än 300 000 flyktingar.

Hur man har mage att vända bort blicken från problemen, som detta innebär, såväl för de asylsökande, migrationsverket, finansdepartementet som för kommunerna; ja, det är så urbota världsfrånvänt att människan borde låsas in.   

Det där med att massor med människor vill flytta hit och uppfostra sina barn här kan man inte säga något om. Det är kanske möjligt, men verkligheten är klart annorlunda. Massor med människor skickar sina barn till Sverige – utan vårdnadshavare – för att uppfostras i olika slags kollektiva barnhem av okvalificerad personal eller av lärare i skolan samt av gode män, som skall vara något slags föräldrasubstitut. Dessa ensamkommande flyktingbarn är till 70-75 % pojkar i tonåren, och en hel del av dem är barn trots att de kommit över 18 årsgränsen med råge. Och nog är det så att lämna över kostnadsansvaret för sina tonårspojkar till Sveriges skattebetalare kan man ju ha råd med.


 Invandring större än utvandring – sedan 1930

Sedan 2010 har 561 138 personer invandrat till Sverige. De som inte längre ville bo här är inte ens hälften så många. Utvandrarna räknas under samma period till 253 731 personer. I båda fallen är svenska medborgare den största gruppen. Fantastiskt.


Kommentar: En rejäl mängd av de 250 000 utvandrarna är helt visst sådana som lyckas att placera stora delar av sina tillgångar utanför Sveriges gränser. Skatteflyktingar kallas de visst. Många är pensionärer som inte vill konsumera något i Sverige på grund av levnadsomkostnaderna, som känns allt för höga. Och andra hittar givetvis bättre jobb i andra länder. Att förhållandevis många utvandrare dessutom är kvinnor kan inte enbart vara positivt, men Lena Mellin tycker att detta är Fantastiskt.


 Men det har inte alltid varit så. För inte alltför länge sedan var Sverige ett fattigt, illa utbildat land som många ville lämna av exakt samma skäl som många söker sig hit för i dag. För att skaffa sig ett bättre liv. Enligt Statistiska centralbyrån var utvandringen större än invandringen från 1875 (äldre siffror finns inte) till och med 1930.


 Kommentar: Visst var det fattigt. Det var riktigt eländigt på 1850-1860 talen med verklig hungersnöd i stora delar av landet. Det finns statistik tidigare än 1875. Föregångaren till SCB hette Tabellverket, bildat 1856, redovisade att under åren 1851-1856 utvandrade 11 148 personer till Amerika (= en veckas invandring till Sverige). Men det var först på 1880-talet som utvandringen tog riktig fart. Bostadsbrist, trångboddhet, låga löner och höga hyror Utvandringens orsaker sammanfattas i dessa punkter: fattigdom, religiös förföljelse, bristande framtidstro, politisk ofrihet, äventyrslystnad och "guldfeber".  Fördjupning i orsakerna till emigrationen fram till 1907 finns här.

Båtarnas passagerarlistor var kanske inte alltid kompletta och nog fanns det personer, som var vårdslösa med sanningen om sin identitet även då. Färden över var i början inte särskilt säker. Smittspridning ombord kunde vara ödesdiger, en och annan kunde spolas överbord vid hård sjö. Väl framme kunde ingen bara fritt passera gränsen – registrering var obligatorisk. Man skulle kunna ha åtminstone någon rimlig koll på hur många som kom och vilka de var; en avgjort stor fördel för dåtidens myndigheter och nutidens släktforskare.  

Immigranterna fick verkligen kämpa för sin överlevnad. Detta har Vilhelm Moberg, efter flera års forskning, ingående beskrivit i sin Utvandrarserie. Den amerikanska ursprungsbefolkningen kämpade för sin överlevnad men förlorade och internerades till små reservat. Den europeiska emigrationen till USA ökade i omfattning efter det amerikanska inbördeskriget (1861-1865). Gratis mark utlovades då till alla som var beredda att bosätta sig i det glesbefolkade amerikanska inlandet. Amerika kom under flera decennier vara i stark utveckling och kolonisation. Överallt behövdes arbetskraft till det snabbt växande samhället. Det blev lönande för många och pengar skickades hem till släkten i så stor omfattning att den t.o.m. positivt påverkade Sveriges ekonomi.

Utvandringen blev till slut ett stort samhällsproblem i Sverige, och inte dämpades förrän första världskriget i kombination med invandringsrestriktioner i USA.  I Sverige skedde också förändringar genom reformer inom demokrati, skola och socialförsäkringar byggdes ett samhälle, som bromsade den stora utvandringen av svenskar till främst Amerika.

Härmed konstateras att man inte kan dra några paralleller mellan svensk utvandring för 100-180 år sedan och nutidens invandring till Sverige.

När svenskarna blev invandrare, i vilket land de än må vara, då fanns det inte en hel nation, som med skattemedel ordnade med tolkar, resor, fritt vivre, förutom fickpengar och fria vinterkläder, fri tand- och sjukvård, fri språk- och yrkesutbildning – allt från första dagen och i åratal framöver. Utan några som helst krav på motprestationer som t.ex. att uppge sin verkliga ålder och identitet.

Det är … i mig inte klokt vad Lena Melin är blind och lomhörd och dessutom fruktansvärt dåligt påläst.