9. okt, 2015

Flyktingar och evakuerade till Sverige.

Dagens flyktingström tíll Sverige saknar historiskt motsvarighet.

Den stora skillnaden är att dels att evakuerade och flyktingar kom i förhållandevis små grupper fördelade över längre tidsperiod och dels att många grupper inbjöds eller hämtades under kontrollerade former till Sverige.

Finska krigsbarn (som alla var under 15 år, flertalet under 10) kom dock under våren och sommaren 1944 i stora kontingenter om 500 - 570 barn. Men myndigheterna i Sverige resp Finland samarbetade om var och en kontingent, så karantänsförläggningar fanns för alla och placeringar i familjehem skedde inom loppet av nägra få veckor. För sjuk barn fanns sanatorier och sjukhus inrättade, alternativt speciella konvalescenthem. 

En annan faktor är att stora delar av flyktingarna betraktades som tillfälliga gäster eller skyddsbehövande. Det bekräftas av att stora grupper återvände till hemlandet när krigshandlingarna upphört och rimliga förutsättningar för ett drägligt liv fanns.

Nuvarande flyktingströmmar är till tid och omfattning inte överhuvudtaget möjliga att bedöma. Under hela 2015 har antalet flyktingar som sökt sig till Sverige ökat i sådan omfattning att inte ens madrasserna räcker och många inte heller kommer att få tak över huvudet. Det blir en tältduk.

Man kan fråga sig hur länge mingrationsminister Johanssons uttalande "Det blir svårare innan det blir bättre!" gäller. Hur blir det t.ex. i de kollektiva sovsalarna som gymanstiksalar förvandlats till? Det lär inte bli bättre på sikt, när kamratandan tagit slut. Inte heller blir det bättre under tältduken när vinterkylan sätter in.


SvD:s årsbok 1945 (händelserna 1944)

Vid årsskiftet (1944/45) befunno sig i Sverige 193 000 utlänningar, därav 100 000 flyktingar. Som flyktingar räknas då icke de 37 800 finska evakuerade och 44 000 finska barnen. I allt uppgick antalet personer i Sverige av finsk nationalitet c:a 87 500. Flyktingar från Norge och Danmark voro respektive 32 000 och 15 000. C:a 35 800 baltiska voro i landet, varav 6 500 estlandssvenskar.

Under utlänningskommissionens regi befunno sig i landet 8 interneringsförläggningar och 85 andra utlänningsläger av öppen karaktär, huvudsakligen för baltisk flyktingar. Dessutom funnos fyra militärläger för internerade, läger under civilförsvarsstyrelsen samt särskilda läger för norrmän och danskar. De flesta flyktingar försörjde sig genom eget arbete.

Ur en artikel i SvD 29 aug 2004 hämtas denna information

http://www.svd.se/baltflyktingarna-har-bitterheten-gemensamt

Under sensommaren och hösten 1944 kom tiotusentals baltiska flyktingar till Sverige. Siffrorna är osäkra, uppgiften 25 000 ester och 7 000 estlandssvenskar kan vara i överkant. Dessutom kom drygt 4 000 letter och drygt 500 litauer. Estländarna blev den första stora flyktinggruppen till Sverige i modern tid.


 

SvD:s årsbok 1946 (händelserna 1945)

Till Sverige hade ända sedan 1944 och fram till 1946 kommit 36 000 flyktingar från Baltikum. Många tog sig över havet i bräckliga farkoster mitt i vintern med fara för sitt liv. Tiotusentals danska och norska antinazister tog sig också över gränsen till Sverige under kriget. Vid krigets slut fanns omkring 44 000 norrmän och 18 000 danskar i Sverige. Redan från 1943 hade cirka 900 norsk-judiska flyktingar fått en fristad i Sverige och hösten 1943 kunde nästan alla judar i Danmark, cirka 7 500 människor, föras över Öresund till Sverige.

Folke Bernadotte var ledare för en svensk expedition som lyckades rädda många människor från Tyskland. Med hjälp av de vita bussarna hämtades 15 000 skandinaver och andra nationaliteter inklusive många judar från koncentrationslägren i de tyskkontrollerade områdena, av svenska staten och det svenska Röda Korset i mars och april 1945.

Se vinjettbild: FotoGullers, KW / Nordiska museet Erkännande-IckeKommersiell-IngaBearbetningar (CC BY-NC-ND)

Vid andra världskrigets slut beräknar man att det fanns omkring 185 000 flyktingar och evakuerade från Finland i Sverige, vari ingick ca 10 000 krigsbarn.


Beroende av källa och tolkningar av dem blir siffror om antal varierande. I SvD:s ovan citerade årsbok räknade man inte de finska krigsbarnen eller den från norra Finland evakuerade befolkningen som flyktingar. Det logiska skälet till det är, att de finska krigsbarnen blev inbjudna till Sverige och att noggrann planering och registrering skedde i resp, land.

När Finland, som villkor för fred, tvingades med vapen driva ut de tyska trupperna, som var förlagda i finska Lappland, förstod man genast i Finland att civilbefolkningen skulle komma att utsättas för det förestående kriget. Det rörde sig om något mer än 120 000 personer. I Sverige förklarade man sig beredda att ta emot alla. Verkligheten blev att ungefär hälften eller ca 56 000 personer evakuerades i någorlunda ordnade former till Sverige från slutet av september 1944 till ett par månader in på 1945. På båda sidorna gränsen registrerades de evakuerade Någon folkbokföring skedde inte här heller. Den andra hälften kunde evakueras söderut i Finland.

Det skall medges att i många stycken liknade denna evakuering mycket en plötslig flykt från hus och hem. Flertalet evakuerade placerades i barackläger i de två nordligaste länen.


En mycket informativ artikel om Folke Bernadottes och Röda Korsets Vita Bussar finns på Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Vita_bussarna, varifrån följande detaljerade tabell är hämtad.

1945

5 februari

Ditleff sänder officiellt norsk PM till svensk UD, anmodar om svensk aktion för de skandinaviska fångarna.

 

16 februari

Greve Folke Bernadotte af Wisborg flyger till Berlin, möter Himmler, diskuterar utlämning av fångar.

 

12 mars

De vita bussarna ankommer till Friedrichsruh, expeditionens bas i Tyskland

 

15 mars

Första transporten, från Sachsenhausen till Neuengamme, 2 200 norrmän och danskar hämtas.

 

19 mars

Första transporten till södra Tyskland, 559 fångar fraktas till Neuengamme.

 

26 mars

Första transporten av svenska tyskgifta kvinnor tillbaka till Sverige.

 

27 mars

Transport av franska, belgiska, nederländska, polska och ryska fångar från Neuengamme.

 

29 mars

Svensk Röda Korset får tillgång till koncentrationslägret Neuengamme.

 

30 mars

Transport från området runt Leipzig, ca 1 200, av de 1 000 danska polismännen sänds direkt till Danmark.

 

2 april

Ny svensk konvoj till södra Tyskland, Mauthausen, Dachau og Vaihingen, 75 fångar hämtas till Neuengamme.

 

5 april

Halva svenska kontingenten drar, blir ersatt av danskar.

 

8 april

Första transporten från Ravensbrück, 100 kvinnliga fångar fraktas direkt till Padborg i Danmark.

 

9 april

Svensk/dansk kolonn till Berlin for att hämta s.k. tukthusfångar, 211 fångar hämtas till Neuengamme; start på evakuering av sjuka fångar till Danmark.

 

15 april

Totalt 524 tukthusfångar hämtas från Mecklenburg, 423 judar hämtas från Theresienstadt.

 

18 april

Första flygangrepp mot de vita bussarna, fyra danska chaufförer och en sjuksköterska lättare skadade vid Friedrichsruh.

 

20 april

Evakuering av alla skandinaviska fångar från Neuengamme till Sverige via Danmark.

 

23 april

Transport av sjuka fångar från Ravensbrück, 786 och 360 kvinnor på två kolonner till Padborg.

 

25 april

En konvoj, 934 kvinnor och ett tåg, 3 989 kvinnor, sista transporten från Ravensbrück.

 

30 april

Fartygen "Magdalena" med 223 fångar och "Lillie Matthiessen" med 225 kvinnor avgår från Lübeck.

 

2 maj

2 000 kvinnor (960 judar, 790 polacker och 250 franske), ankommer till Padborg med tåg.

 

3 maj

Tyska skepp med fångar från Neuengamme angripes av RAF, nästan alla de 7 500 ombord dödas.

 

4 maj

De sista fångarna sänds med färjan från Köpenhamn till Malmö.

 


  Ett annat dokument kommer från SCB, Efterkrigstidens invandring och utvandring, Demografiska rapporter 2004:5. Rapporten sammanfattar i tabeller, grafer och förklarande text över invandringen och utvandringen sett i ett historiskt perspektiv från 1860-talet till 2003. Det finns flera påståenden om särskilt krigsårens flyktingströmmar och flyktinghjälp i sociala media och dagspressen, vilka stundtals verkar tagna ur luften. Med Rapporten som grund har jag tagit mig friheten att klippa ett några meningar som i någon mån balanserar allt för vidlyftiga eller felaktiga påståenden om hur det en gång var.

Enligt folkräkningen 1930 var antalet utrikes födda bara 61 700 dvs. en procent av befolkningen.

Sverige hade en lång tradition som utvandringsland men ingen som invandringsland. Den tilltagande invandringen efter världskrigets slut sågs som en tillfällig företeelse. Utvandringen fördubblades från 1946 till 1949 från 6 900 till 14 200.  

Den kraftiga ökningen av antalet emigranter under år 1949 torde huvudsakligen bero på ökad utvandring av i Sverige bosatta utlänningar.

En hel del av flyktingarna från de baltiska länderna blev kvar i Sverige och registrerades som immigranter åren 1944-47 medan andra flyttade vidare till andra länder. Oron för att bli utlämnad till Sovjetunionen i samband med diskussionerna om den så kallade baltutlämningen gjorde att många fortsatte till USA. 

http://www.scb.se/statistik/_publikationer/be0701_1950i02_br_05_be51st0405.pdf

Hela rapporten Efterkrigstidens invandring och utvandring, Demografiska rapporter 2004:5, finns här:

http://www.scb.se/statistik/_publikationer/be0701_1950i02_br_be51st0405.pdf


En annan källa som också klargör flyktingrörelser, händelse, engagemang och problem är: Mot alla oddsett webbaserat kunskapsspel om flyktingar, som UNHCR står bakom.

Här sammanfattas artikeln på detta sätt: Flyktingar mellan 1984 och 2003

Mellan 1984 och 2003 sökte 458 880 människor asyl i Sverige. De största grupperna asylsökande under den här perioden kommer från forna Jugoslavien, 172 204 personer varav 52 598 från Bosnien - Hercegovina och 90 775 från Serbien och Montenegro, samt från Iran, 40 407 personer och från Irak, 49 461.

http://www.motallaodds.org/factualweb/se/2.3/articles/1930_talet.html