4. aug, 2015

PRATA OM INVANDRINGENS KOSTNADER.

UTRED OCH PRATA OM INVANDRINGENS KOSTNADERNA

Jag såg jag ett program på AxessTV: Går det att uppfostra SD?

Per M Nilsson, politisk redaktör i Dagens Industri, diskuterar möjligheterna att bilda hållfasta regeringar i Sverige framöver. Går det att skapa breda majoriteter? Vilken väg kommer SD att välja? Det är två av frågeställningarna som tas upp på det seminarium, som höll under den turbulenta december månad.  Lövén hade svårigheter med vilka S skulle kunna samverka med, trots att räckte ut näven. Lövén hade talat om nyval men frågan var ännu inte beslutad.

Programmet spelades in den 12 december 2014. Men har inte visats förrän senaste veckan ett antal gånger.  

 Ett trettiotal deltagare fanns med på seminariet, flera kända debattörer, men ingen från SD, trots att det var SD seminariet handlade om. Men så är det i det svenska samhället – alla talar om SD, men fortfarande talar ingen med SD.

Den diskussion jag mest fastnade för handlade om den ”beröringsskräck” som finns hos 7-klöver partierna. Förutom det dagliga undvikandet att ens kunna sitta vid samma fikabord eller prata med varandra i riksdagskorridorerna, så tar den sig i riksdagen uttryck som Dinamarkas käbbel med tredje vice talmannen Björn Söder – ”Du är inte min talman”. Men hon är ju bara en ouppfostrad liten vänstervriden flicka. Vice statsministern Romson vänder sig bort från Jimmie Åkesson för att undvika det handslag som debattörer i riksdagen traditionellt brukar utväxla. Sällsynt dålig stil, oförskämt. Men vi får se om inte det straffar sig i den regeringsombildning som troligen aktualiseras i samband med höstriksdagens start. Hon är ju i princip redan sågad av Lövén, som utsett Wallström som sin ställföreträdare vid tillfällig frånvaro.

Per Nilssons analys av det politiska läget var träffsäker även om hans egen beröringsskräck lyste igenom ibland. Men när han gick in på den fråga alla politiker hittills undvikit att diskutera är invandringens volym, då var han mycket tydligt. Hur man än vänder och vrider på det så är volymfrågan en faktor att förhålla sig till, sa Per Nilsson och ställde en fråga om hur skall politikerna förhålla sig till om det i stället för 100 000 invandrare kommer 200 000. Volymfrågan är definitivt svår, men politiken måste ta ställning. Man kan inte fortsätta att skjuta den ifrån sig.

Nilsson pekade på bostadstillgången, som är och kommer fortsätta att vara ett stort problem. Arbetsmarknaden är också svårt problematisk, p.g.a. att en stor del av invandrarna inte har den kompetens som efterfrågas.  Han såg inte någon lösning på detta och ingen i auditoriet hade heller inte något svar.

Per Nilssons sammanfattning var: Samtala i normal ton och håll inte på med att hela tiden brännmärka SD. De har ju inte hjälpt i alla fall.

En av debattörerna ställde på slutet också frågan: Vad lär sig de andra partierna av SD? Inget parti som förlorat röster till SD i valet har gjort någon analys varför de drabbats av förlusterna.


I stort sett, alla anslagsposter i statens, landstingens och kommunernas budgetar bygger på föregående års resultat plus analyser och beräkningar av närmaste årens ambitioner, kostnader och avskrivningar mm. Men invandringens kostnader budgeteras inte. Det är på något sätt rörliga kostnader, som inte går att på traditionellt budgetera.

Migrationsverket begärde bara några veckor före valet 48 MILJARDER i tilläggsanslag för mandatperioden, på grund av de ökade kostnader, som redan skett och den prognos man gjort. Anders Borg fick hicka och konstaterade att nu var det slut på reformerna för en lång tid framöver. Antagligen skickade han redan då iväg sin CV runt i världen för att trygga ett jobb efter valet. Reinfeldt försökte övertyga svenska folket om att om man bara öppnade sina hjärtan så skulle vi tillsammans lösa problemet. Sen försvann han också snabbt från offentlighetens ljus. Slingman hade redan tidigare förstått att tog in för mycket vatten.

Svenska folket började plötsligt inse att Alliansen hade mörkat invandringens kostnader. Skolorna, åldringsvården, arbetsmarknaden väntade på mer pengar. Och försvaret som var satt under luppen. Det ledde till någon slags budgivning mellan Allianspartierna om tilläggsanslag för att bl.a. placera militär på Gotland med anledning av Rysslands närgångna provokationer. Buden handlade om belopp på 6, 8 eller 10 miljarder.

Även om ingen talar om det så finns och minns man Migrationsverkets begäran om avsevärt mycket mera pengar – ja alla anade att det kommer bistra ekonomiska tider. Varför? Jo, på grund av invandringen! Men har det hänt något? Nix, ingenting. Invandringens totala kostnader får fortfarande inte diskuteras. Vad hände med de 48 miljarderna? Det vet inte jag, det förs i alla fall ingen diskussion om dem. Möjligen finns dolda kalkyler i regeringens framtidsplaner. Eller kan det vara så galet att regeringen redan börjar räkna in den ”skattekraft” som Ullenhag och andra ”experter” säger att migranterna ger tillbaka.

Vad har hänt sedan seminariet hölls och alla kloka ord som där sas? Knappast någonting, några samtal med SD kom aldrig på tal. Jo men visst. Alliansen och regeringen kom överens om att utesluta SD:s från möjligheterna att påverka politiken. Det blev visserligen på bekostnad av Alliansens egen politik som den demokratiskt tvivelaktiga Decemberöverenskommelse träffades. Den har gett resultatet att man inte räknar antalet avgivna röster i riksdagens voteringar, utan man räknar antalet nedlagda röster. Inga röster vinner.

Debatterna i riksdagen är enbart något som görs för syns skull inför radio- och Tv-publiken. Det handlar inte om att påverka något i sakfrågor och definitivt inte invandringens kostnader. Visst blir det S och MP:s politik som genomförs eftersom Alliansen har frånskrivit sig möjligheten att påverka den. Man har lyckats skapa ett politiskt DÖdläge i Sverige.

Det är nog bara M och KD, möjligen också FP som petar lite i en del av regelverket kring IS-resenärer, kompetens och frågan om tillfällig eller permanent uppehållstillstånd. Men kostnadsfrågan rör ingen vid. Samtal mellan Allianspartierna har också hamnat i ett DÖdläge.


Invandring av olika slag fortsätter förstås. Med en suck av lättnad meddelade Migrationsverket i slutet av juli att antalet asylsökande vuxna troligen minskar till 76 000 från prognosen 80 000 för 2015. Varje månad redovisas en ny rekordsiffra beträffande de som benämns ensamkommande. Prognosen lyder f.n. på 12 000 i st.f. 8 000.  +-0.

Flyktingar söker sig i ökande mängd hela tiden till Europa och särskilt till Sverige. Oavsett om man får arbete eller inte, i Sverige bjuds man på tak över huvudet, mat på bordet, en säng att sova i, dusch, toa, Tv, dator, telefon och dessutom sjuk- och tandvård, språkundervisning plus en del fickpengar. Kanske lite trångt i en del rum, men det är ju bättre än hyddan eller tältet hemmavid. Ingen kollar riktigt vem man är, så det kan faktiskt gå att fixa två identiteter om man flyttat på sig lite. Sköter man sina kort väl kan man bli svensk medborgare på 4-5 år.

Ny vägar till drömmen i Sverige öppnas. I Medelhavet blir flyktingar i tiotusental upplockade från överfulla öppna pråmliknande båtarna, seglade in till någon italiensk hamn och därifrån skjutsade till Sverige eller Tyskland.

Det är mera besvärligt men vägen via Grekland, Makedonien, Serbien betraktas nog som ny rutt. Även om Ungern bygger ett staket i gränsen, så har sällan staket lyckats hindra flyktingar att ta sig fram.

England har f.n. stora problem med alla flyktingar som river ner staket för att ta sig till tunneln under Engelska kanalen för att finna lyckan i England. Det handlar om hundratals unga män som lyckats ta sig från Frankrike till England den vägen. Handgemäng med polisen är heller inte något som hindrar. Lyckas man inte dag ett så kanske dag fem.

En annan rutt till Europa går över Gibraltar sund till Spanien. Det skrivs inte så mycket om den i Sverige, men även Spanien har stora problem med att hindra illegal invandring. En blogg visar att det uppstår stor dramatik när ett 6 meter högt staket stormas.

 http://petterssonsblogg.se/2014/08/19/enorm-flyktingvag-till-spanien/

Danmark kommer att försöka göra det mindre lockande för flyktingar att söka sig dit. Man sänker helt enkelt de ekonomiska villkoren till hälften. Och därmed blir det kanske inte så intressant att stanna där, men i Sverige där knusslar man inte. Sverige har ju knappast någon gränskontroll värd namnet, så det blir nog så att Migrationsverket får ta sig en ny funderare på om man inte måste göra en ny prognos igen. Det kanske närmar sig 90 000 – 100 000 innan året är slut.


Det uppstår mycket stora problem i ett Sverige när ingen politiker vill eller vågar ha kontroll på invandringens storlek och kostnader. Med invandringen följer också etniska och religiösa motsättningar mellan olika grupperingar.

Redan idag saknas tiotusentals lägenheter för asylboende som fått uppehållstillstånd. De borde ha anvisats annan bostad för att göra plats för nya asylsökande. Har man inte bostad är det näst intill omöjligt att få ett jobb. Jobb förutsätter rimlig kunskap i svenska, men språklärarna räcker inte till. Integrationen befinner sig i en moment-22 situation. Och vad det leder till våga jag inte ens tänka på när frustrationen över bostadsbristen skapar nya Husbyliknande kravaller på många orter i Sverige.

Den totala summan för statens utgifter är 891 miljarder kronor. Under 2015 beräknas statens ekonomi gå med 32,6 miljarder kronor i underskott. Hur stor andel av de 891 miljarderna är kostnader för invandringen? Och mig veterligen finns ingen sammanställning över kommunernas direkta kostnader för försörjningsstöd till nya invandrare sammanställt någonstans.